Framläggning

Vet inte om någon fortfarande är inne och kikar här. Vi har haft väldigt intensiva veckor och velat fokusera all tid på konceptutveckling och rapportskrivning.

Nu har vi dock bokat framläggningsdatum.
9 juni, klockan 15:15 i A35 på LiU
Be there or be square!

https://www.facebook.com/events/846570435361800/?notif_t=plan_user_joined

Paus i rapportskrivandet

Tar en liten paus i rapportskrivandet för att: skriva lite mer här på bloggen!

Jag har suttit och sammanställt de intervjuer vi gjort med expert i Uganda. De vi räknar som expert är de två representanterna från de lokalproducerande företagen, en barnmorska, en rektor, en organisation som arbetar med spridning av menskopp och den man som arbetar som Community Development Officer (CDO).

De tycker väldigt mycket olika saker och har divergerande åsikter i vissa fall. Rörande överens är de om att det är ett problem som är viktigt att arbetas med och att bristen på skydd leder till att tjejer stannar hemma från skolan. De berättar också om hur familjer inte prioriterar att köpa menstruationsskydd utan istället lägger pengar på annat, en intervjuad ger sprit som ett exempel på vad som prioriteras.

Vad gäller framtiden tror nån att befolkningen kommer att få det bättre medan en annan tror att klasskillnaderna kommer öka så mycket att det kommer vara farligt för rika att vistas i "fel" områden. Lokalproducenterna är överens om att det är viktigt att behålla produktionen lokalt för att på så sätt skapa arbetstillfällen och ekonomi i landet. Det berättas också om hur Ugandierna inte tror på sig själva och tycker att allt som är importerat är bättre än lokalproducerat.

Flera av de intervjuade berättar också om problemet att sprida produkter i landet och att det bara finns ett typ av skydd som är tillgängligt i de flesta delar. Man pratar också mycket om att det är viktigt att sprida information om menstruation och få upp ögonen för att det är ett viktigt problem att lösa.

uppdatering av arbetet

Nu går det långsamt framåt med arbetet. Det är mycket rapportskrivande och bearbetning av data fortfarande. Föregående vecka har handlat om att bearbeta rapportstrukturen, omformulera stycken och komplettera litteraturstudien men mer information. Detta arbete och vidare skrift om de data som framkommit under studien ska arbetas med under den här veckan också. Sedan tar vi ett uppehåll igen för tenta plugg och påskverksamhet.

Lite av det som har framkommit av sammanställning är iaf (vi har intervjuat 42 individuella kvinnor och gjort en grupp intervju med 40 deltagande tjejer) att:

• De flesta av dom intervjuade har enbart en temporär toalett som är ett grävt hål i marken som tar mellan 1-5 år att fylla upp, när den är full så lämnas den alternativt planteras ett bananplanta där.
• Om vi bortser från de tjejer som bor i internat så är det 5,3 personer i varje hushåll i snitt. vi har inte tagit med de tjejer som bor på internat i uträkningen då de bor 18 personer ihop under 10 av 12 månader, detta skulle där med inte bli representativt att räkna med.
• Alla intervjuade utom en tvättar sig utomhus i antingen ett egen byggt skjul av bananblad eller under bar himmel. tvättningen görs med hjälp av en balja vatten.
• Ingen av de intervjuade har tillgång till rinnande vatten. De hämtar vatten mellan 1-3 ggr om dagen i 20 liters dunkar och de flesta har runt en kilometer till ett vattenkälla, men det finns dom som har upp till 15 km till närmsta källa.
• Bara tre av de intervjuade anser att de har tillräckligt med pengar för att försörja sig, resten klassade sig själva som fattiga eller mycket fattiga
• Av dom som har deltagit i studien så finns det bara fem olika yrken representerade, majoriteten var studenter och nio personer hade inget yrke alls. Sex stycken berättade att de inte hade någon som arbetade i sin familj.
• 20 av familjerna hade en speciell plats som de slängde skräp på, denna hög brändes sedan ner. På den högen slängde de alla sina sopor oavsett karaktär på soporna. Två av familjerna slängde allt nedbrytbart på bananplantagen och brände resten. Många hade inte någonstans att slänga sina sopor.

Halvtidsseminarium

I fredags eftermiddag hade vi halvtidsseminarium vilket innebär att vi träffade våra opponenter, examinator och handledare och vi fick presentera och diskutera vårt arbete. Vår handledare var sjuk men vi fick mycket bra kritik från våra opponenter och examinator. Bland annat behöver vi arbeta igenom en del i vårt metod-kapitel och en del i teori-kapitlet och så. Så det har vi börjat med den här veckan.

Vi diskuterade även hur vårt bloggande har påverkat vårt arbete och har bestämt att det ska vara med som en del i våra diskussioner och slutsatser. Tack vare bloggandet har vi fått in många tips och lyckats sprida vårt projekt redan innan det är klart. Eventuellt kan detta leda till att vårt resultat blir annorlunda men framförallt kanske det kan leda till att det kan användas på ett annat sätt i slutändan.

Vi har under några veckor nu hållit på med den del av exjobbet som vi kallar "compilation of data" dvs att vi sammanställer den data vi samlat in. Datan det gäller är både från intervjuer med kvinnor, expertintervjuer och studiebesök såväl som benchmarking. Detta arbete innebär en hel del skrivande och samtidigt ska vi nu försöka bearbeta rapporten utifrån de kommentarer som vi fick på seminariet. Efter nästa vecka kommer vi kunna börja med de lite mer inspirerande delarna som att ta fram kravspecifikation och koncept- och idégenerera, det ser vi mycket fram emot!

Personliga reflektioner kring ett komplext problem

Ännu en lärorik vecka börjar komma till sitt slut, vi har genomfört vårt halvtidsseminarium vilket betyder att vi snart ska vara klara…

Vad är en hållbar produkt? Det är en fråga som vi har fått ställa oss flertalet gånger under de här projektet. Enligt definitionen av hållbar som World Commission on Environment and Development kom fram till 1987 är hållbar utveckling något som tar hänsyn till miljö-, ekonomiska- och sociala faktorer. Det är också det som vi har i åtanke i det här projektet. I många fall behöver dessa ställas mot varandra och prioriteras vilket inte är optimalt men ändå är den bittra sanningen.

Vi har under veckan fått funderat lite på hur vi ska prioritera dessa och vad som är viktigt i det här projektet samt vad som är viktigt i det stora hela. Det går att vända och vrida på detta i oändlighet och det finns massor av olika perspektiv att ta hänsyn till. Vi gör ju som bekant ett Examensarbete för två tekniska utbildningar, en mot produktion och en mot produktutveckling det betyder också att vi har akademiska krav att utföra arbetet med en teknisk infallsvinkel. Därmed så ligger inte vårt fokus i arbetet på det sociala även om aspekten av de sociala finns med. Vi har heller ingen möjlighet och tillräckliga kunskaper att fördjupa oss i de ekonomiska aspekterna kring produktionskostnader, distributionskostnader och liknande även om detta också finns i åtanke i den mån att produkten måste vara billig för att kvinnor ska ha råd att köpa den. Som följer så är det i triangeln om hållbar utveckling miljöfokuset kvar och det är det som vi kan bidra med dock utan att försumma de andra två helt.

Under vår resa till Uganda såg vi att de hade stora problem med just att göra sig av med skräpet som blir av deras produkter, dessa slängs utan kunskap om hur och var. I det stora hela är det inte skräpet som bildas av bindor som påverkar miljön mest utan utvinningen av de råmaterial som sedan ska bli en binda. Företag idag arbetar stenhårt och fokuserat på att minska användandet av råmaterial genom att förbättra materialen samt slimma designen och utveckla produktionsmetoderna så det blir mindre spill. Detta är dom bra på och har resurser att genomföra. I vårt fall så är det svårt att komma ifrån den nedskräpningen som vi såg på vår resa, därmed är det något som vi önskar att lägga vikt vid i vårt arbete. Vi fick nu i vecka lära oss att en kvinnas restprodukter från menstruation är ca 35 kg på en livstid, det är egentligen inte särskilt mycket i förhållande till hur mycket annat som slängs, men många bäckar små. Det går också att vända på det och se till att det är ett litet pris att betala för hygieniska och fungerande produkter för alla kvinnor oavsett land. Dock är det idag väldigt få kvinnor som kan använda kommersiella produkter, i Uganda var det ungefär 5 % av kvinnorna som har råd och igår läste jag en artikel om att det i Indien är 88 % som inte har råd med skydd. Bara i dessa två länder är det då flera hundra miljoner kvinnor som inte har menstruationsskydd och om alla dessa skulle börja använda sig av engångsartiklar utan möjlighet av bra och fungerande sopsystem så blir det mycket sopor…

När vi har intervjuat användare och experter i Uganda har de alla tyckt att en engångslösning är den bästa metoden och vid våra möten med experter i Sverige har de också lutat åt en sådan lösning. Detta beror på flertalet anledningar, den första är hygien. Att ha möjlighet att använda produkten säkert utan risk för infektioner, sjukdomar eller eksem kräver att produkten i sig är hygienisk och att personen som ska använda produkten har möjlighet att sköta sin hygien med rent vatten och gärna också tvål. Den sistnämnda av dessa två var svår att uppnå på de platser som vi besökte under vår resa, då rent vatten fanns på vissa platser men inte på alla och tvättmöjligheterna både före och efter toalettbesök var väldigt små(läs minimaliska). I ett fall av användandet av en flergångsprodukt så krävs det att den på något sätt ska rengöras innan och efter användning. De flesta kvinnor vi pratade med ville inte ha en produkt att tvätta då de inte skulle kunna göra detta i och med att kostnaden för tvättmedel är för hög och att de inte kan förvara produkten någonstans då ämnet mens och mensprodukter inte är något som det pratas högt om.

Nästa stora aspekt är kostnad och ekonomi, fattigdom är ett utbrett och stort problem. Under vår fältstudie och intervjuer så var det den absolut största anledningen till att de idag inte kunde använda en produkt vid menstruation. De har inte råd att köpa dem. Vi konstaterade också under vår resa att kunskapen och hantering av pengar och att spara pengar var låg på just de platser vi besökte. Många projekt gick i stöpet då det inte fanns pengar. Uganda behöver idag bistånd från andra länder, dock har vi under resan också upplevt stor korruption där biståndspengar och fattiga människors pengar går rakt ner i fel persons ficka. Men de behöver inte bara pengar och saker, de behöver kunskap att själva kunna bygga upp en ekonomi, att ha de möjligheterna som vi har. Detta problem kan inte vi lösa alls i och med att dessa är sociala och politiska system som behöver ändras. Men vi anser att det är viktigt att de själva kan producera inom landet för att inte behöva importera, utan skapa både arbetstillfällen och öka de ekonomiska förutsättningarna. Detta kan också vända och vridas på, exempelvis finns det idag flertalet projekt där västerländska organisationer och personer samlar ihop menstruationsprodukter för att sedan skänka dessa i utvecklingsländer. Det är super, men de går inte ihop sig om de inte också får utbildning i hur de ska skapa sig en inkomst för då blir de beroende av att vi skänker saker vilket inte är realistiskt i längden.

Vi får ofta tipset om menskopp när vi diskuterar vårt arbete, menskoppen är en oerhört bra uppfinning, för de som har möjlighet att använda den, så har ni möjlighet köp en! Dock är det svårt att motivera den till de kvinnor vi har träffat under vår resa. Här är vår förklaring till varför. Menskoppen är väldigt dyr i inköp, i Sverige kan vi köpa den på vissa apotek alternativt på internet och priset är ca 300 kr. Bindor i Sverige kostar ca 30 kr (lätt att räkna på avrundning) i Uganda kostade liknande paket och märken 10 kr så en tredjedel av priset. Så med den förutsättningen så skulle en menskopp kosta 100 kr, 100 sek= 37 500 Ugandiska shilling, detta är mer än en tredjedels skolavgift för ett barn. Det är pengar som inte finns för de flesta Ugandier, för merparten hade inte råd med de 10 kr som bindor kostade. Här kan ju vi hjälpa till genom att skänka menskoppar till kvinnorna i utvecklingsländer, men som nämnt tidigare så är det väldigt många fler kvinnor som inte har råd med menstruationsprodukter än vad det är med kvinnor som har råd, så just den lösningen kanske inte är den bästa just där.  

Summa summarum med det här problemet är att det är väldigt komplext och har förmodligen inte samma lösning i alla delar av världen, lite som att lösningen på bensinfrågan förmodligen inte kommer vara bara en. Men vad vet vi, vi är ju inte klara än så fortsättning följer…

efter en veckas uppehåll...

...är vi nu tillbaka. Vi har varit "lediga" i en vecka från projektskrivning då Maria har pluggat till sin tenta som hon skrev i fredags.

Den här veckan blir det full aktivitet som vanligt igen, vi kommer under veckan att fortsätta skriva om den data som samlats in under våra veckor i Uganda, samt att vi kommer ha handledarmöte, åka ner till SCA och intervjua två av deras medarbetare om hur de ser på framtidens produkter samt att vi kommer ha vårt halvtidsseminarium.

veckan innan vi gick på ledighet så var vi på återbesök hos Attends och vi måste som förra gången vi var där konstatera att de verkligen har tagit emot oss med öppna armar och hjälpt oss på vägen fram.

förra veckan under ledigheten så fick vi äran att vara med i ett reportage i LiU-nytt också och vill ni läsa den artikeln så finns den här.

life goes on

Jaha, vi är nu tillbaka i vårt projektrum på Universitetet. Men bara för att vår resa är slut så är inte arbetet klart på långa vägar.
Just nu håller vi på att sammanställa de data som vi fått ut av resan, vi håller också på att omvärdera och diskutera igenom vårt syfte och mål med projektet. De kommer inte vara några dramatiska omkastningar från projektmålen från början men i och med våra nya insikter så kan vi smalna av vissa delar av projektet och utvidga andra istället.

Som det ser ut nu kommer vi fokusera mer på närtidsframtid, alltså behovet som vi såg när vi var i Uganda är enormt och det finns nu. Därför vill vi lägga energi och kraft på att hitta en lösning som går att direkt applicera till dagens produkter som gör att dessa blir bättre ut design, produktion och miljöaspekt. Vi kommer också lägga mer vikt på bindor än andra produkter då användarna som vi träffat senaste veckorna till 88 % vill ha en engångsbinda om de får välja produkt själva. Det ska dock också nämnas att majoriteten idag inte bara använder bindor då de inte har råd att köpa dessa, utan antingen en kombination av bindor och tyg eller bara tyg, ett väldigt litet antal använder enbart bindor även om nästan alla skulle vilja.

Det vi också har sett är att alla användarna slänger sina skydd i toaletten när de har används klart, toaletterna kan både vara temporära, alltså sådana som grävs igen då de är fulla, eller stationära, sådana som töms när de är fulla. oavsett vilken typ av toalett som produkterna slängs i så ska de inte slängas där då de bindor som används inte är nedbrytbara utan enbart skapar sopberg. här ser vi potential att göra förbättringar!

fortsättning följer för nya uppenbarelser....