Metoder

Ännu en vecka av vårt exjobb har nu snart passerat. Fjärde veckan avklarad vilket innebär att vi gjort en femtedel. Fort går det!

Den här veckan har vi tagit en ordentlig genomgång på vad det är vi håller på med egentligen. En iterering som det heter med fina ord. I tisdags eftermiddag ritade vi upp vad vi tyckte var vår process och kände oss nöjda och glada när vi gick hem.

Ursprunglig processkarta

På onsdagen arbetade vi vidare och fixade och donade med massa smågrejer. På eftermiddagen hade vi handledarmöte och förklarade processen för vår handledare. Senare på eftermiddagen försökte vi även förklara den för vår examinator, något som vi nog inte lyckades så bra med. Mot kvällningen fick vi nämligen ett mail där handledare & examinator samtalat och kom med några gemensamma synpunkter och en lista på saker som vi behöver reda ut lite inför vår fältstudie. Så igår (torsdag) morse fick vi ta ett nytt tag och fundera vad vi höll på med egentligen. Och hur vår process ser ut och vad vi har för förväntat resultat. Hej och hå, mycket diskussioner. Och stackars Ricard (en annan exjobbare) sitter i samma rum som oss och försöker skriva på sin projektplanering och teoretiska referensram.... Vi kom i alla fall framåt och en ny processkarta ritades upp. Denna har vi dock inte dubbelkollat med handledare och examinator än så den känns ännu så länge solklar! ;)

Nuvarande processkarta

Vi har också gjort mindmaps och strukturer över vilka vi vill prata med, om vad och varför under vår fältstudie. Just nu skriver vi om olika metoder, intervju-teknik och workshops vi tänkt använda (fast jag fuskade och tog en paus för att blogga).

På tisdag nästa vecka ska vi på ett studiebesök på ett företag i Småland som gör inkontinensprodukter för att få se deras produktion. Vi hoppas att den påminner mycket om produktion av mensskydd.

Nedräkning och lite nervositet

Nu har den riktiga nedräkningen börjar, om två veckor kommer vi inte sitta i kalla Sverige längre utan i ett soligt Uganda...

Förberedelserna är nästan klara, vår litteraturstudie är nästan klar, nästa vecka ska vi göra klar och förbereda användarstudierna som ska genomföras och så lite praktiska sista saker som ska fixas, typ köpa solskyddsfaktor och myggstift samt växla lite pengar och packa ihop vettiga saker att ta med sig, de är mycket nu.

Jag är inne på min andra vecka av malaria medicin, första veckan gick rätt bra utan allt för mycket konstigheter, sov inte jättebra men okej. Vaccinet är känt för att ge vissa psykiska bieffekter så jag tyckte att jag kom lindrigt undan med bara lite konstiga drömmar. I natt var det inte riktigt lika skojsigt, mardrömmar utav bara sjutton och nästintill ingen sömn, men jag misströstar ej, för andra veckan ska vara värst och sen ska biverkningarna försvinna sägs det.

När vi nu börjar närma oss avresedatum kommer naturligt en viss nervositet, främst över vad som kommer hända när vi kommer fram och om vi överhuvudtaget kommer få den information som vi vill ha för att fortsätta vårt ex-jobb på bästa sätt. Men också över hur det kommer vara att åka iväg hemifrån i fyra veckor, nu är ju detta egentligen inte något nytt för varken Maria eller mig eftersom vi flyttade utomlands redan efter gymnasiet, men våra livssituationer såg ju lite annorlunda ut då så det känns iaf väldigt mycket mer annorlunda nu än då. Vi tror i alla fall att det kommer gå ganska bra, vi ska ju "bara" vara borta i fyra veckor och vi åker ju till en organisation som är vana att ta hand om ex-jobbare...

På agendan idag finns att träffa våra opponenter och diskutera lite runt hur vårt samarbete ska se ut, så de ska bli spännande. Sen har vi även fått en inneboende i vårt projektrum på skolan, vilket också är trevligt!

Varför pratar man inte om mens?

Igår träffade vi två tjejer som jobbar på SibShip i Norrköping. De arbetar med diverse kulturprojekt för att sprida mer kunskap om mens och för att minska tabun kring mens. Det är alltid spännande att träffa människor som arbetar för samma sak men använder helt andra metoder än vad man själv är van vid och därmed angriper problemet på andra sätt. Det är dock klart att information behöver spridas och att det är vettigt om man kan göra det på fler än ett sätt, då blir antagligen spridningen bäst.

En sak som jag reflekterade över när vi satt där och pratade mens, menskoppar, bindor och miljöpåverkan var; varför pratar vi inte om mens? Jag kan inte komma ihåg att jag och mina vänner, när vi var yngre, pratade om hur vi upplevde att det var med mensen. Hur det var att ha mensvärk, vilka menstruationsskydd vi använde osv. På sexualkunskapen togs det upp att mensen fanns och att det betydde att tjejer kunde få barn. Ungefär. Kanske fick man nån broschyr på de där mötena vi hade på ungdomsmottagningen. En broschyr från Libresse, Always eller OB. Reklam. Inte samhällsinformation. Och lite skämmigt tog man emot den, stoppade den i ytterfacket på ryggsäcken och kanske bläddrade man lite i den när man kommit hem på sin kammare... Inte konstigt då att saker som menskopp, menssvamp och återanvändningsbara bindor inte pratas om. Vi pratade ju knappt om den reklam vi fick för vanliga produkter.

Och tänk då i de länder där sexualundervisning inte finns. Där man kanske inte ens berättar om att det finns något som heter mens och det får alla tjejer. Inget som mamma berättar om. Tänk vilken skräck att då helt plötsligt upptäcka att man blöder ur underlivet...

Jag har under det senaste halvåret (sen vi bestämde att vi skulle göra det här exjobbet) pratat mer om mens än jag gjort i mitt sammanlagda liv innan. Jag har fått byta syn från att det är något litet skämmigt tjejproblem till att det är ett problem som faktiskt påverkar hela världen. Och det är ett stort problem. Och det är ett problem som finns i hela världen. Och påverkar drygt hälften av jordens befolkning någon gång under deras liv. Nu jobbar vi, och såna som SibShip, med att få världen att förstå att det inte är ett litet problem. Och att ju mer vi pratar om det desto större chans är det att tabun försvinner och att fler försöker lösa problemet.

Hittade en artikel med historier om menstruation, eller hur man sett på menstruation genom historien. Inte så lång men med många små intressanta anekdoter. Till exempel att man vi vissa delar av världen trodde att en menstruerande kvinna som gick mellan två män skulle betyda att den ena mannen kommer att dö. Eller att en menstruerande kvinna som sover med en man påverkar mannens fertilitet. Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Artikeln hittar ni här.

Overload av praktisk information

Dagen igår i Köpenhamn blev väldigt lång. Avfärd från Linköping 07:00 och kom tillbaka 21:58. För en gångs skull stämde uttrycket att det går som på räls, vi var till och med tidiga till Lund och Malmö på vägen ner, bra jobbat SJ!

Vi promenerade runt i ett blåsigt Köpenhamn under några timmar och letade oss fram till det fik där vi skulle träffa Cissi. Gick i lite affärer mest för att värma oss men fick även tag på varsin långkjol.

Mötet med Cissi (som startat barnhemmet Kids of Uganda) var otroligt givande och den renskrivna informationen är 4 sidor lång. Nedan görs en liten sammanfattning:

Uganda är ett väldigt lugnt land och känns väldigt säkert. Kampala är en av Afrikas säkraste huvudstäder och det är inget problem att göra sig förstådd, alla vuxna pratar engelska. Tempot i landet är lugnt och det är viktigt att vi anpassar oss och inte stressar dem eller försöker göra för mycket. Det är svårt att boka eller planera in saker för långt i förväg, vi måste ta det lite ad-hoc. I allmänhet finns ett dåligt självförtroende i landets befolkning där vita kommer dit och är experter och visar hur man ska göra.  Vi bör därför framhäva att vi är där för att lära av dem, att vi inte är några experter utan att de är det. På så sätt kan vi stärka deras självkänsla. Vi ska också gärna låta dem hjälpa oss mot betalning, dvs att vi betalar dem för att tvätta åt oss osv. På så sätt kan vi bidra till deras självförsörjning.

I Uganda visar man vänskap genom att ge gåvor till varandra. Vi blev uppmuntrande att köpa saker där nere som vi kan ge bort, på så sätt stöttar vi landets ekonomi. Läsk och socker är en lyxvara så att ge bort godis är alltid populärt, till stora som små.

På Guest Houset (där vi kommer bo) och på barnhemmet finns solceller installerade som gör att det alltid finns el att tillgå. På barnhemmet finns också WiFi som man kan fylla på med datatrafik genom att gå till butiken och köpa mer, lite som ett kontantkort.

Man äter mycket bönor för att få i sig protein eftersom kött är väldigt dyrt. Cissi tipsade oss om att, ifall vi blir trötta på bönor, ge pengar till Rose (barnhemsföreståndarinnan) för att köpa en höna. Då fick vi gärna vara med och slakta den också, man ska inte äta nåt man själv inte kan döda heter det ju. En höna kostar ungefär 20 000 Ugandiska Shilling vilket motsvarar ungefär 52 kronor.

Om vi får möjlighet att turista bör vi besöka kaffeodlingar, Mount Elgon, Sipi Falls eller Murchison Falls. När vi letade hotell i Kampala letade vi först efter ett med pool och Cissi sa att man ofta kan betala för inträde till poolen bara för en dag. Låter trevligt om det finns tid den sista veckan av vår resa.

När vi kommer ner till Entebbe flygplats kommer vi bli upphämtade där av en chaufför som kör oss till Bubulo. Den resan tar ungefär sex timmar, man mäter inte hur långt det är i km utan i tid eftersom avståndet är irrelevant.

Vi fick också tips om kläder, träningsbyxor som går nedanför knäna är bra eftersom de andas. I byn kan man ha långkjol och så men i huvudstaden Kampala blir man uttittad om man skulle ha kjol på sig. Jag och Lina hade också tänkt att våra rejäla, praktiska friluftssandaler skulle bli perfekta att ha när vi är där nere. Tji fick vi för man bör ha heltäckta skor om man inte vill åka på att få någon parasit. Cissi hade själv haft larver som äter köttet i fötterna vid ett par tillfällen. Då hade Rose fått skära upp hennes fötter och klämma ut larverna.... Heltäckta skor it is alltså!!

De lokala tvättmedlen och tvålarna är väldigt starka, vi bör inte försöka oss på att tvätta med deras tvättmedel för då kommer vi åka på rejäla frätskador. Jag känner nog att jag gärna tar med mig schampoo och så hemifrån... :)

På hemvägen lyssnade jag på Hans Roslings Vinter i P1. Otroligt intressant och han pratade mycket om hur dålig koll vi i Sverige har på hur världen ser ut. Och hur mycket den förändrats på bara 50 år. Bland annat föds det i snitt 2,5 barn per kvinna (5 barn i snitt på 50-talet) och att medellivslängden är 70 år. Svenskarna som gjorde en undersökning och fick tre alternativ att välja på var sämre än slumpen på att ha rätt. Ganska skrämmande. Dessutom får idag 80% av världens ettåringar de barnvaccin som behövs. Det känns skönt att höra, det finns hopp! Dock kan man ju som sagt konstatera att informationsspridningen behöver bli bättre, man måste ju kunna visa på att de insatser man gör faktiskt haft någon verkan.

Kram på er
/m

Påväg utomlands

Japp, ni läste rätt,  jag och maria är på resande fot. Men bara över dagen, vi ska ner till Köpenhamn för att träffa Cicci. Cicci är ordförande för Kids of Uganda och grundaren till barnhemmet där vi ska spendera ett par veckor i feb/mars. Hon är också den som hjälper oss med kontakter nere i Uganda då hon spenderar mycket tid där nere. Kort och gott så är hon en av de personer som gör det här projektet möjligt så de ska blir riktigt roligt att få träffa henne på riktigt efter månader av mailkontakt.
Ska bli spännande att höra mer om kulturen och livet där nere samt få svar på alla våra frågor, för vi har hur många som helst....

Sakta men säkert

Den här veckan har varit lite sakta men säker framåt vecka för min del. Jag har haft på mina axlar att ta reda på mer om hur kvinnans anatomi ser ut, hur menstruation fungerar och information om könsstympning. De två första ämnena är ju egentligen inga problem eftersom de beskrivs i typ varje anatomibok som finns.
Men när det kommer till könsstympning så har de området tagit tid att utforska, inte för att de inte har funnits information eller att den har varit bristfällig på något sätt. Men för att de är så fruktansvärt främmande och hemskt att läsa om. De gör liksom ont i hela kroppen och de är svårt att förstå varför, för det finns ju inga hälsofördelar med ingreppet... Så jag läser en stund, sen måste jag fundera och sitta å göra inte så mycket en stund. Å så har jag hållit på nu i två dagar. Men veckans mål var ju att vara klar med de som handlade om kvinnans kön och de kommer jag ju iaf vara.

Positivt är ju att andelen kvinnor som könsstympas minskar varje år och att fler och fler är emot ingreppet. Något som är intressant i sammanhanget är att i de 29 länder i Afrika, Mellan Östern och Asien där könsstympning är koncentrerat till så är det männen som är mest emot ingreppet. Vilket är superpositivt då det också är dom som har mest makt (vilket i sig inte är bra, men i sammanhanget och för saken). Tur är det iaf att vi ska till Uganda, där förekommer nästintill ingen stympning och "bara" 1 % av kvinnorna är drabbade...
Vill ni läsa mer om detta kan ni gå in på antingen:
http://unicef.se/fakta/kvinnlig-konsstympning eller:
http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs241/en/ eller:
http://www.unicef.org/protection/57929_69881.html

svampar

Visste ni att man kan använda svamp som menstruationsskydd? Natursvampar som man fuktar, skruvar ihop o för upp ungefär som en tampong. Funkar tydligen hur bra som helst och är återanvändningsbar om o om igen. Naturligt! Personligen tycker jag det verkar som ett vettigt alternativ :)

Den typ av svampar (tex sminksvampar och disksvamp) som man har i sitt hem är tillverkade av cellulosa. Undras om man kan tillverka svampar i cellulosa som är användbara som mensskydd?

Så här såg de ut...

hittade en reklambild från Sverige på 70 talet. Det var den första bindan som hade klister istället för ett bälte som höll den på plats. Den här bilden blev också ett världsnyhet då det va revolutionerande att visa en kvinnas kön på reklambild, typisk frigjorda Sverige....
Kul att se hur det såg ut förr, å va bra vi har de idag!

Cellulosa

Åh hej och hå vilken prestationsångest Linas kommentar "Maria är snart proffs" angående mina djupdykningar i Cellulosans fantastiska värld. Just nu sitter jag o läser o läser o läser. Än det ena än det andra. Om vilken kemisk beteckning cellulosa har, (C6H10O5)n enligt ne.se, att alla växtceller består till viss del av cellulosa och det därför är det vanligaste substansen i naturen blandat med information om hur man gör pappersmassa och något som kallas för Pulp. Star pulp fluff till och med. Det är något som SCA håller på med. Har ej förstått exakt hur allt det här hänger ihop som sagt :) har dock lärt mig att bomull är den växt som innehåller störst andel cellulosa, hela 90%.

Blandat med allt detta hamnar man också på många sidor som gör en lite förvånad när man googlar "tillverkning bindor", "Tillverkning cellulosa" "Tillverkning tamponger" osv. Bland annat förfäras jag över hur tramsiga många av bindföretagens hemsidor är. "Älska din mens" yeah right.... Hittade också ett företag som tillverkar bindor helt i 100% bomull, alltså (enligt dem själva) helt utan cellulosa-kärna. Jag som precis (ganska nöjt) hade lärt mig att bomull är cellulosa var tvungen att maila och fråga vad de menade. Passade även på att fråga ut dem mer om tillverkningsprocessen.

Mycket information är det som snurrar i huvudet men det är spännande! Känns kul också att vi fått kontakt med Makapads i Uganda och ska få komma och träffa dem och förhoppningsvis få se deras produktion.

Imorgon fortsätter mina studier kring cellulosa och andra material som man tillverkar hygienprodukter av. Visste ni förresten att man förr använde träspån för detta ändamål....?

Fokus Ex-jobb

Idag har jag då äntligen fått min sista tenta avklarad. Nu är jag offentligt tentafri för resten av mitt liv. Så de innebär att jag kan lägga all min vakna tid på Ex-jobbet istället, Fokus exjobb alltså. Problemet är när jag precis har avklarat tentan att jag inte riktigt kan tänka och de är ett problem de, för så många veckor är det inte kvar tills vi ska åka och det är så mycket som vi fortfarande måste ta reda på.

För tillfället undersöker jag menstruationsskyddens historia och omfattning, från de gamla grekerna fram tills idag. I och med detta önskade vi att hitta nått gammalt genialiskt sätt att hantera mens som har blivit bortglömt. Men det visar sig att tyglappar/bindor har varit genomgående under hela historien. I dag har vi några fler alternativ, men de är få, vi har typ utökat sortimentet med fyra nya saker sen egypterna, känns knapphändigt må jag säga.
Det både jag och maria har konstaterat är iaf att produkterna som vi använder i dag både är en katastrof för miljön och i viss mån mot oss själva, alla dessa engångsprodukter är fulla av kemikalier! men den stora upptäckten var iaf natursvampen. Alltså en såndär tvättsvamp som finns att köpa på typ hälsokostaffärer. den funkar lika bra som tampong, två flugor i en smäll alltså.

Maria håller på med utforskningar om cellulosa och vad det är samt hur det produceras. Hon får göra ett eget inlägg gällande detta för hon är snart proffs.

I övrigt så har vi fått stipendiepengar idag, vilket var väldigt skönt, för nu är vi redo att åka i och med detta. Vi har även fått en ny kontakt i Uganda som ska visa oss hur de gör för att producera bindor på plats och prata lite om problematiken.

Sista dagen på första veckan

Fredag! Allra redan kan vi ju faktiskt säga, för den här veckan gick undan den.
I dag har vi fortsatt planeringsarbetet med att läsa om kulturen och på kidsofuganda bloggen (den kan ni läsa här kidsofuganda.com/blogg/). Sen har jag tagit mitt första kolera vaccin som vi blev tillsagda att göra. Men Maria glömde i morse så hon får gå hungrig ikväll istället, eftersom vi inte får äta varken före eller efter drycken med sjukdom har druckits.

Fast de viktigaste som har hänt i dag är faktiskt att vi äntligen fått ordning på vårt projektrum! äntligen säger jag som om vi har gått i flera veckor, de har vi faktiskt inte, bara några dagar. Men vi är lite hetsiga jag och Maria, så vi vill få saker klara så att vi faktiskt kan påbörja vårt riktiga arbete istället för att hålla på och strula med praktiska saker. En annan sak vi har hållit på att strula med även idag är vårt resestipendium. De har så äntligen gått iväg för utbetalning från LiU. I och med att vårt exjobb bedrivs på Linköpingsuniversitet så har vi fått ett stipendium för att kunna åka till Uganda och göra våra fältstudier. Men det har strulat lite med utbetalningen av pengarna men nu verkar de iaf ha löst sig :) ett lyckat slut på denna första vecka med andra ord!

Ett hem...

Äntligen! Idag fick vi klart att vi har fått arbetsplatser där vi kan få sitta hela terminen. Känns väldigt skönt! För er som befinner er på Universitetet i Linköping så sitter vi på produktionstekniks-avdelningen om ni vill komma och hälsa på!

På förmiddagen hade vi också handledarmöte där vi rätade ut några frågetecken så nu känns det som att det mest är att köra på tills vi hittar nya frågetecken. Dock är det svårt för man skulle vilja bara plugga in en liten grej i huvudet och veta allt på en gång. Vill lära mig allting nu! Exakt hur man tillverkar cellulosa, bindor, tamponger, menskoppar samt hur den tillverkningen påverkar miljön. Allt vill man veta nu, nu, nu. Då skulle man också slippa fundera över om det är saker man inte vet. Än så länge är vi ju så tidigt in i projektet att jag inte kan avgöra när i tiden man behöver lära sig och veta saker heller. Men om man stretar på så får man ju anta att det löser sig!

Eftermiddagen pausar vi exjobbet lite och tentapluggar inför våra tentor nästa vecka. Imorgon kör vi igen, då står rapportskelett och information om Uganda på schemat.

Andra dagen

Ett litet kort inlägg så här innan läggdags. Dagen idag var något mer effektiv än igår. Vi planerade för vårt jobb de närmaste veckorna och letade lite stipendier. Vi letade också efter vår handledare Vanja eftersom vi skulle haft handledarmöte, men vi fick inte tag på henne.

Just nu lånar vi ett rum på produktionstekniksavdelningen där vi kan ha datorer, whiteboards och skrivbord.  Bättre att be om ursäkt än om lov. Vi hoppas dock att vi ska få nånstans där vi kan sitta och känna att det är våra platser och man kan göra det lite "hemtrevligt". Det skulle göra mycket för vår arbetsro tror jag.

Godnatt :)

Första dagen

Ja så kom den här dagen. Dagen med stort D, den första dagen på Ex-jobbet och första på den sista terminen...
Den började inte riktigt som vi tänkt oss, mest krångel idag och mycket prat och skratt i goda vänners lag.
För det första var de enligt mig (Lina) super jobbigt att ta sig upp imorse efter att ha vänt på dygnet nu i tre veckor. Väl i skolan så finns det ingen plats att sitta på, fick gå in i vårt gamla projektrum från föregående kursen. Yes, då va de dags att börja då... Nix, internetet i skolan funkar såklart inte, så nu kommer vi inte åt några dokument.
Här tar vi beslutet att åka till Mjärdevi och sitta på Creactiv istället, dock tog vi inte beslutet att kolla om du hade öppet såhär vid jul. Å de hade dom inte, som vi fick erfara när vi hade cyklat dit.

Jaja, inte den bästa starten iaf, men lunchen va ju god som tröst och vi har mailat med den underbara människan Cissi på Kidsofuganda och fått svar på några fler av alla våra frågor om resan till Uganda. Skönt att ha henne att bolla med!

Välkomna till bloggen

Vad roligt att du/ni hittat hit! Här har jag (Maria) och Lina tänkt berätta om våra upplevelser och erfarenheter under det examensarbete som vi gör på Linköpings Universitet under våren 2014. Examensarbetet kommer vara inriktat på att hitta en lämplig lösning för menstruationsskydd i utvecklingsländer. Idag är det vanligt att kvinnor inte kan arbeta och flickor inte kan gå till skolan i stora delar av världen för att de inte har tillräckliga skydd för att säkerställa att inga läckage sker. Detta får stora konsekvenser eftersom kvinnor på så sätt inte kan försörja sig själva och att de inte har möjlighet att tillgodogöra sig en utbildning på samma sätt som pojkar har. Om alla kvinnor skulle använda den typ av bindor och/eller tamponger som används i västvärlden idag kommer sopbergen bli enorma eftersom de varken är återanvändingsbara eller återvinningsbara

Vår förhoppning med det här exjobbet är att kunna peka ut en riktning i vilken utvecklingen för den här typen av produkter bör ske. Och att på så sätt verka för att en stor del av jordens befolkning kan få en förändrad livssituation.