Halvtidsseminarium

I fredags eftermiddag hade vi halvtidsseminarium vilket innebär att vi träffade våra opponenter, examinator och handledare och vi fick presentera och diskutera vårt arbete. Vår handledare var sjuk men vi fick mycket bra kritik från våra opponenter och examinator. Bland annat behöver vi arbeta igenom en del i vårt metod-kapitel och en del i teori-kapitlet och så. Så det har vi börjat med den här veckan.

Vi diskuterade även hur vårt bloggande har påverkat vårt arbete och har bestämt att det ska vara med som en del i våra diskussioner och slutsatser. Tack vare bloggandet har vi fått in många tips och lyckats sprida vårt projekt redan innan det är klart. Eventuellt kan detta leda till att vårt resultat blir annorlunda men framförallt kanske det kan leda till att det kan användas på ett annat sätt i slutändan.

Vi har under några veckor nu hållit på med den del av exjobbet som vi kallar "compilation of data" dvs att vi sammanställer den data vi samlat in. Datan det gäller är både från intervjuer med kvinnor, expertintervjuer och studiebesök såväl som benchmarking. Detta arbete innebär en hel del skrivande och samtidigt ska vi nu försöka bearbeta rapporten utifrån de kommentarer som vi fick på seminariet. Efter nästa vecka kommer vi kunna börja med de lite mer inspirerande delarna som att ta fram kravspecifikation och koncept- och idégenerera, det ser vi mycket fram emot!

Personliga reflektioner kring ett komplext problem

Ännu en lärorik vecka börjar komma till sitt slut, vi har genomfört vårt halvtidsseminarium vilket betyder att vi snart ska vara klara…

Vad är en hållbar produkt? Det är en fråga som vi har fått ställa oss flertalet gånger under de här projektet. Enligt definitionen av hållbar som World Commission on Environment and Development kom fram till 1987 är hållbar utveckling något som tar hänsyn till miljö-, ekonomiska- och sociala faktorer. Det är också det som vi har i åtanke i det här projektet. I många fall behöver dessa ställas mot varandra och prioriteras vilket inte är optimalt men ändå är den bittra sanningen.

Vi har under veckan fått funderat lite på hur vi ska prioritera dessa och vad som är viktigt i det här projektet samt vad som är viktigt i det stora hela. Det går att vända och vrida på detta i oändlighet och det finns massor av olika perspektiv att ta hänsyn till. Vi gör ju som bekant ett Examensarbete för två tekniska utbildningar, en mot produktion och en mot produktutveckling det betyder också att vi har akademiska krav att utföra arbetet med en teknisk infallsvinkel. Därmed så ligger inte vårt fokus i arbetet på det sociala även om aspekten av de sociala finns med. Vi har heller ingen möjlighet och tillräckliga kunskaper att fördjupa oss i de ekonomiska aspekterna kring produktionskostnader, distributionskostnader och liknande även om detta också finns i åtanke i den mån att produkten måste vara billig för att kvinnor ska ha råd att köpa den. Som följer så är det i triangeln om hållbar utveckling miljöfokuset kvar och det är det som vi kan bidra med dock utan att försumma de andra två helt.

Under vår resa till Uganda såg vi att de hade stora problem med just att göra sig av med skräpet som blir av deras produkter, dessa slängs utan kunskap om hur och var. I det stora hela är det inte skräpet som bildas av bindor som påverkar miljön mest utan utvinningen av de råmaterial som sedan ska bli en binda. Företag idag arbetar stenhårt och fokuserat på att minska användandet av råmaterial genom att förbättra materialen samt slimma designen och utveckla produktionsmetoderna så det blir mindre spill. Detta är dom bra på och har resurser att genomföra. I vårt fall så är det svårt att komma ifrån den nedskräpningen som vi såg på vår resa, därmed är det något som vi önskar att lägga vikt vid i vårt arbete. Vi fick nu i vecka lära oss att en kvinnas restprodukter från menstruation är ca 35 kg på en livstid, det är egentligen inte särskilt mycket i förhållande till hur mycket annat som slängs, men många bäckar små. Det går också att vända på det och se till att det är ett litet pris att betala för hygieniska och fungerande produkter för alla kvinnor oavsett land. Dock är det idag väldigt få kvinnor som kan använda kommersiella produkter, i Uganda var det ungefär 5 % av kvinnorna som har råd och igår läste jag en artikel om att det i Indien är 88 % som inte har råd med skydd. Bara i dessa två länder är det då flera hundra miljoner kvinnor som inte har menstruationsskydd och om alla dessa skulle börja använda sig av engångsartiklar utan möjlighet av bra och fungerande sopsystem så blir det mycket sopor…

När vi har intervjuat användare och experter i Uganda har de alla tyckt att en engångslösning är den bästa metoden och vid våra möten med experter i Sverige har de också lutat åt en sådan lösning. Detta beror på flertalet anledningar, den första är hygien. Att ha möjlighet att använda produkten säkert utan risk för infektioner, sjukdomar eller eksem kräver att produkten i sig är hygienisk och att personen som ska använda produkten har möjlighet att sköta sin hygien med rent vatten och gärna också tvål. Den sistnämnda av dessa två var svår att uppnå på de platser som vi besökte under vår resa, då rent vatten fanns på vissa platser men inte på alla och tvättmöjligheterna både före och efter toalettbesök var väldigt små(läs minimaliska). I ett fall av användandet av en flergångsprodukt så krävs det att den på något sätt ska rengöras innan och efter användning. De flesta kvinnor vi pratade med ville inte ha en produkt att tvätta då de inte skulle kunna göra detta i och med att kostnaden för tvättmedel är för hög och att de inte kan förvara produkten någonstans då ämnet mens och mensprodukter inte är något som det pratas högt om.

Nästa stora aspekt är kostnad och ekonomi, fattigdom är ett utbrett och stort problem. Under vår fältstudie och intervjuer så var det den absolut största anledningen till att de idag inte kunde använda en produkt vid menstruation. De har inte råd att köpa dem. Vi konstaterade också under vår resa att kunskapen och hantering av pengar och att spara pengar var låg på just de platser vi besökte. Många projekt gick i stöpet då det inte fanns pengar. Uganda behöver idag bistånd från andra länder, dock har vi under resan också upplevt stor korruption där biståndspengar och fattiga människors pengar går rakt ner i fel persons ficka. Men de behöver inte bara pengar och saker, de behöver kunskap att själva kunna bygga upp en ekonomi, att ha de möjligheterna som vi har. Detta problem kan inte vi lösa alls i och med att dessa är sociala och politiska system som behöver ändras. Men vi anser att det är viktigt att de själva kan producera inom landet för att inte behöva importera, utan skapa både arbetstillfällen och öka de ekonomiska förutsättningarna. Detta kan också vända och vridas på, exempelvis finns det idag flertalet projekt där västerländska organisationer och personer samlar ihop menstruationsprodukter för att sedan skänka dessa i utvecklingsländer. Det är super, men de går inte ihop sig om de inte också får utbildning i hur de ska skapa sig en inkomst för då blir de beroende av att vi skänker saker vilket inte är realistiskt i längden.

Vi får ofta tipset om menskopp när vi diskuterar vårt arbete, menskoppen är en oerhört bra uppfinning, för de som har möjlighet att använda den, så har ni möjlighet köp en! Dock är det svårt att motivera den till de kvinnor vi har träffat under vår resa. Här är vår förklaring till varför. Menskoppen är väldigt dyr i inköp, i Sverige kan vi köpa den på vissa apotek alternativt på internet och priset är ca 300 kr. Bindor i Sverige kostar ca 30 kr (lätt att räkna på avrundning) i Uganda kostade liknande paket och märken 10 kr så en tredjedel av priset. Så med den förutsättningen så skulle en menskopp kosta 100 kr, 100 sek= 37 500 Ugandiska shilling, detta är mer än en tredjedels skolavgift för ett barn. Det är pengar som inte finns för de flesta Ugandier, för merparten hade inte råd med de 10 kr som bindor kostade. Här kan ju vi hjälpa till genom att skänka menskoppar till kvinnorna i utvecklingsländer, men som nämnt tidigare så är det väldigt många fler kvinnor som inte har råd med menstruationsprodukter än vad det är med kvinnor som har råd, så just den lösningen kanske inte är den bästa just där.  

Summa summarum med det här problemet är att det är väldigt komplext och har förmodligen inte samma lösning i alla delar av världen, lite som att lösningen på bensinfrågan förmodligen inte kommer vara bara en. Men vad vet vi, vi är ju inte klara än så fortsättning följer…

efter en veckas uppehåll...

...är vi nu tillbaka. Vi har varit "lediga" i en vecka från projektskrivning då Maria har pluggat till sin tenta som hon skrev i fredags.

Den här veckan blir det full aktivitet som vanligt igen, vi kommer under veckan att fortsätta skriva om den data som samlats in under våra veckor i Uganda, samt att vi kommer ha handledarmöte, åka ner till SCA och intervjua två av deras medarbetare om hur de ser på framtidens produkter samt att vi kommer ha vårt halvtidsseminarium.

veckan innan vi gick på ledighet så var vi på återbesök hos Attends och vi måste som förra gången vi var där konstatera att de verkligen har tagit emot oss med öppna armar och hjälpt oss på vägen fram.

förra veckan under ledigheten så fick vi äran att vara med i ett reportage i LiU-nytt också och vill ni läsa den artikeln så finns den här.

life goes on

Jaha, vi är nu tillbaka i vårt projektrum på Universitetet. Men bara för att vår resa är slut så är inte arbetet klart på långa vägar.
Just nu håller vi på att sammanställa de data som vi fått ut av resan, vi håller också på att omvärdera och diskutera igenom vårt syfte och mål med projektet. De kommer inte vara några dramatiska omkastningar från projektmålen från början men i och med våra nya insikter så kan vi smalna av vissa delar av projektet och utvidga andra istället.

Som det ser ut nu kommer vi fokusera mer på närtidsframtid, alltså behovet som vi såg när vi var i Uganda är enormt och det finns nu. Därför vill vi lägga energi och kraft på att hitta en lösning som går att direkt applicera till dagens produkter som gör att dessa blir bättre ut design, produktion och miljöaspekt. Vi kommer också lägga mer vikt på bindor än andra produkter då användarna som vi träffat senaste veckorna till 88 % vill ha en engångsbinda om de får välja produkt själva. Det ska dock också nämnas att majoriteten idag inte bara använder bindor då de inte har råd att köpa dessa, utan antingen en kombination av bindor och tyg eller bara tyg, ett väldigt litet antal använder enbart bindor även om nästan alla skulle vilja.

Det vi också har sett är att alla användarna slänger sina skydd i toaletten när de har används klart, toaletterna kan både vara temporära, alltså sådana som grävs igen då de är fulla, eller stationära, sådana som töms när de är fulla. oavsett vilken typ av toalett som produkterna slängs i så ska de inte slängas där då de bindor som används inte är nedbrytbara utan enbart skapar sopberg. här ser vi potential att göra förbättringar!

fortsättning följer för nya uppenbarelser....

Slutet på en lärorik resa

Nu sitter vi på flygplatsen, resan har lett till sitt slut. Dom här veckorna jar varit otroligt lärorika, både professionellt och personligt. Att ha fått både uppleva och leva i en helt annorlunda kultur har gett otroliga perspektiv på livet. De har gjort mig så tacksam för att jag fått möjlighet att växa upp i Sverige och fått mig att ytterligare se vikten i att denna möjlighet förvaltas och att jag strävar efter att utveckla mot en hållbarare värld.

Resan har gett oss värdefull data till vårt arbete och flertalet insikter i vad som behövs.  Den har också levererat utmaningar och nya synvinklar till vårt exjobb som vi kommer behöva diskutera igenom när vi kommer hem.

Nu är de 13 timmar flygtid till sverige, en tågresa och lite helg sen fortsätter vi framåt och bearbetar informationen vi fått!

Expertintervjuer

Igår, måndag, var vi på Makerere University. Vi hade en bokad tid med en professor där men var tidiga så gick till guest houset på campus och drack en kaffe. Där träffade vi två svenska kvinnor som arbetar på Karolinska Institutet och har ett utbyte med universitetet här. Otroligt spännande samtal och vi fick veta att mycket av det vi upplevt även stämmer här i storstaden,  till exempel det här med att passa tider....

Klockan nio (sharp) fick vi träffa Professor Musaazi, uppfinnaren av Makapads. Makapads är en binda som är tillverkad till 95% av nedbrytbart material. Vi fick en jätteintressant intervju och fick även åka ut och titta på fabriken där bindorna tillverkas. Otroligt bra förmiddag!

På eftermiddagen renskrev vi intervjuer från förra veckan och på kvällen var vi ute och åt med Sofia, hennes kille och några till.

Idag har vi träffat AFRIpads, en tillverkare av tvättbara bindor. Intressant att höra bakgrunden till varför de jobbar som de gör och hur deras produkt sprids.

På eftermiddagen transkriberade vi intervjuer. Nu är vi färdiga med alla intervjuer och observationer vi gjort. Därför har vi tagit helg litegrann. Imorgon åker vi till Entebbe där vi ska se oss omkring lite innan vi beger oss mot Sverige igen på fredag.

Reflektioner från Bubulo

Att åka bort gör alltid att man får nya perspektiv på sin egen tillvaro. Så har det varit även för oss och vi har fått vända och vrida och tänka om många gånger under resan. En av de största och viktigaste reflektionerna vi gjort är att vi i väst är väldigt fast i hur vi tänker och lägger våra värderingar på allt. Det är så lätt att prata om Afrika som om det vore ett land, men sanningen är att Afrika består av väldigt många länder och att kulturerna och levnadssätten skiljer sig mycket åt. Det är viktigt att öva på att inte generalisera ihop länderna i en klump.

Utifrån vårt perspektiv såg vi fattigdom där är bristen på pengar är stor. Men på samma sätt är de förundrade över hur vi kunde överleva om vi varken hade land att odla på eller djur som kund ge oss föda. Det handlar bara om olika sätt att se det. Vi har sett fattiga människor men egentligen inte sett några människor som svälter. Det finns kanske de som skulle sätta stämpeln "misär" på det vi sett men det är inte det som det handlar om. De är fattiga men klarar sig och är tacksamma för alla saker de har, och får, något som vi i väst har tappat. Vi har glömt att vara tacksamma för det vi har. Vi ser att det finns människor som har viljan och lusten att utveckla vilket leder samhället framåt. De strävar efter att få det som "oss i väst", vi hoppas bara att de kan komma dit på rätt sätt och inte göra samma misstag som vi gjort. Förhoppningen är också att man kan behålla tacksamheten och hjälpsamheten som finns djupt rotad i kulturen även om samhällsstrukturen förändras.

Något som vi nog kunde ana innan, men som vi fått bekräftat under vistelsen, är att det är viktigt att ha folket på plats med på tåget. För att hjälpa dem framåt i utvecklingen måste de delta i utvecklingen, vi kan inte göra allt åt dem. Detta är något vi kommer vara tvungna att ta hänsyn till i senare del i vårt arbete.

Data vi fått ut av intervjuer med befolkningen är bland annat att de två alternativ som används är bindor och någon form av tygtrasor som viks och läggs i trosan. Det är blandade känslor inför att ha en produkt inuti vaginan, vissa tyckte det lät som en bra idé medan andra mest skakade oroat på huvudet. Få såg några problem med att tvätta sin produkt eftersom många redan gör det idag, dock finns en svårighet med hur en sådan använd produkt förvaras inför tvätt. Uppfattningen vi fått är också att många slänger sina produkter (bindor eller trasor) direkt efter användning idag, något som kan tolkas som att man gärna vill ha en engångsprodukt. I det område vi befunnit oss har det funnits tillgång till vatten även om många har långt att gå och källorna ibland är bristfälliga. Uppfattningen vi fått är också att de flesta vill betala för sin produkt då det ger produkten ett större värde och man därför hanterar den därefter. Dock var det många som uppger att anledningen till att de inte använder bindor idag är att de är för dyra att köpa.

En annan reflektion vi gjort är att många verkar ha svårt med tidsperspektiv och att tid inte är viktigt, i alla fall inte på samma sätt som det är för oss. Ett tydligt exempel är kvinnan som uppger att hon är 50 år och hennes förstfödde är 45år. Ett annat är kvinnan som uppger att hon fick sin första mens när hon var 18 år men fick sitt första barn redan vid 16år. Vi har fått uppfattningen av att man får mens ganska sent här men det är, med tanke på ovanstående, svårt att bekräfta detta eftersom vi inte är säkra på att tidsangivelserna stämmer.

En av de största kulturkrockarna som vi råkade ut för i våra intervjuer var hur accepterande de var inför sin omgivning och samhället. Väldigt få är ifrågasättande och man accepterar många saker i livet med att det är guds vilja. Huruvida o-ifrågasättandet kommer av uppväxten och skolgången eller från att många är religiösa vet vi inte riktigt men det har påverkat svaren vi fått i våra intervjuer. 

Nuläget

Vi har lämnat Bubulo och begett oss till Kampala. De sista dagarna i Bubulo genomförde vi några intervjuer på en Secondary school som blev väldigt bra. Vi fick sitta ensamma med tjejerna i ett rum och de klarade sig bra på sin egna engelska, det är alltid skönt att undvika missförstånd i översättningar.

Under torsdagen spenderade vi även en del tid på att gå runt och tacka människor för hjälpen och säga hej då. Det var lite vemodigt att lämna Bubulo som hade börjat kännas som en ganska trygg sfär att röra sig i.

Nu är vi som sagt på plats i Kampala och har ordnat med private hire för att komma till våra möten. Idag har vi badat och imorgon ska vi åka en rundtur med Boda Bodas som vi bokat. Det blir spännande!