Framläggning

Vet inte om någon fortfarande är inne och kikar här. Vi har haft väldigt intensiva veckor och velat fokusera all tid på konceptutveckling och rapportskrivning.

Nu har vi dock bokat framläggningsdatum.
9 juni, klockan 15:15 i A35 på LiU
Be there or be square!

https://www.facebook.com/events/846570435361800/?notif_t=plan_user_joined

Paus i rapportskrivandet

Tar en liten paus i rapportskrivandet för att: skriva lite mer här på bloggen!

Jag har suttit och sammanställt de intervjuer vi gjort med expert i Uganda. De vi räknar som expert är de två representanterna från de lokalproducerande företagen, en barnmorska, en rektor, en organisation som arbetar med spridning av menskopp och den man som arbetar som Community Development Officer (CDO).

De tycker väldigt mycket olika saker och har divergerande åsikter i vissa fall. Rörande överens är de om att det är ett problem som är viktigt att arbetas med och att bristen på skydd leder till att tjejer stannar hemma från skolan. De berättar också om hur familjer inte prioriterar att köpa menstruationsskydd utan istället lägger pengar på annat, en intervjuad ger sprit som ett exempel på vad som prioriteras.

Vad gäller framtiden tror nån att befolkningen kommer att få det bättre medan en annan tror att klasskillnaderna kommer öka så mycket att det kommer vara farligt för rika att vistas i "fel" områden. Lokalproducenterna är överens om att det är viktigt att behålla produktionen lokalt för att på så sätt skapa arbetstillfällen och ekonomi i landet. Det berättas också om hur Ugandierna inte tror på sig själva och tycker att allt som är importerat är bättre än lokalproducerat.

Flera av de intervjuade berättar också om problemet att sprida produkter i landet och att det bara finns ett typ av skydd som är tillgängligt i de flesta delar. Man pratar också mycket om att det är viktigt att sprida information om menstruation och få upp ögonen för att det är ett viktigt problem att lösa.

uppdatering av arbetet

Nu går det långsamt framåt med arbetet. Det är mycket rapportskrivande och bearbetning av data fortfarande. Föregående vecka har handlat om att bearbeta rapportstrukturen, omformulera stycken och komplettera litteraturstudien men mer information. Detta arbete och vidare skrift om de data som framkommit under studien ska arbetas med under den här veckan också. Sedan tar vi ett uppehåll igen för tenta plugg och påskverksamhet.

Lite av det som har framkommit av sammanställning är iaf (vi har intervjuat 42 individuella kvinnor och gjort en grupp intervju med 40 deltagande tjejer) att:

• De flesta av dom intervjuade har enbart en temporär toalett som är ett grävt hål i marken som tar mellan 1-5 år att fylla upp, när den är full så lämnas den alternativt planteras ett bananplanta där.
• Om vi bortser från de tjejer som bor i internat så är det 5,3 personer i varje hushåll i snitt. vi har inte tagit med de tjejer som bor på internat i uträkningen då de bor 18 personer ihop under 10 av 12 månader, detta skulle där med inte bli representativt att räkna med.
• Alla intervjuade utom en tvättar sig utomhus i antingen ett egen byggt skjul av bananblad eller under bar himmel. tvättningen görs med hjälp av en balja vatten.
• Ingen av de intervjuade har tillgång till rinnande vatten. De hämtar vatten mellan 1-3 ggr om dagen i 20 liters dunkar och de flesta har runt en kilometer till ett vattenkälla, men det finns dom som har upp till 15 km till närmsta källa.
• Bara tre av de intervjuade anser att de har tillräckligt med pengar för att försörja sig, resten klassade sig själva som fattiga eller mycket fattiga
• Av dom som har deltagit i studien så finns det bara fem olika yrken representerade, majoriteten var studenter och nio personer hade inget yrke alls. Sex stycken berättade att de inte hade någon som arbetade i sin familj.
• 20 av familjerna hade en speciell plats som de slängde skräp på, denna hög brändes sedan ner. På den högen slängde de alla sina sopor oavsett karaktär på soporna. Två av familjerna slängde allt nedbrytbart på bananplantagen och brände resten. Många hade inte någonstans att slänga sina sopor.

Halvtidsseminarium

I fredags eftermiddag hade vi halvtidsseminarium vilket innebär att vi träffade våra opponenter, examinator och handledare och vi fick presentera och diskutera vårt arbete. Vår handledare var sjuk men vi fick mycket bra kritik från våra opponenter och examinator. Bland annat behöver vi arbeta igenom en del i vårt metod-kapitel och en del i teori-kapitlet och så. Så det har vi börjat med den här veckan.

Vi diskuterade även hur vårt bloggande har påverkat vårt arbete och har bestämt att det ska vara med som en del i våra diskussioner och slutsatser. Tack vare bloggandet har vi fått in många tips och lyckats sprida vårt projekt redan innan det är klart. Eventuellt kan detta leda till att vårt resultat blir annorlunda men framförallt kanske det kan leda till att det kan användas på ett annat sätt i slutändan.

Vi har under några veckor nu hållit på med den del av exjobbet som vi kallar "compilation of data" dvs att vi sammanställer den data vi samlat in. Datan det gäller är både från intervjuer med kvinnor, expertintervjuer och studiebesök såväl som benchmarking. Detta arbete innebär en hel del skrivande och samtidigt ska vi nu försöka bearbeta rapporten utifrån de kommentarer som vi fick på seminariet. Efter nästa vecka kommer vi kunna börja med de lite mer inspirerande delarna som att ta fram kravspecifikation och koncept- och idégenerera, det ser vi mycket fram emot!

Personliga reflektioner kring ett komplext problem

Ännu en lärorik vecka börjar komma till sitt slut, vi har genomfört vårt halvtidsseminarium vilket betyder att vi snart ska vara klara…

Vad är en hållbar produkt? Det är en fråga som vi har fått ställa oss flertalet gånger under de här projektet. Enligt definitionen av hållbar som World Commission on Environment and Development kom fram till 1987 är hållbar utveckling något som tar hänsyn till miljö-, ekonomiska- och sociala faktorer. Det är också det som vi har i åtanke i det här projektet. I många fall behöver dessa ställas mot varandra och prioriteras vilket inte är optimalt men ändå är den bittra sanningen.

Vi har under veckan fått funderat lite på hur vi ska prioritera dessa och vad som är viktigt i det här projektet samt vad som är viktigt i det stora hela. Det går att vända och vrida på detta i oändlighet och det finns massor av olika perspektiv att ta hänsyn till. Vi gör ju som bekant ett Examensarbete för två tekniska utbildningar, en mot produktion och en mot produktutveckling det betyder också att vi har akademiska krav att utföra arbetet med en teknisk infallsvinkel. Därmed så ligger inte vårt fokus i arbetet på det sociala även om aspekten av de sociala finns med. Vi har heller ingen möjlighet och tillräckliga kunskaper att fördjupa oss i de ekonomiska aspekterna kring produktionskostnader, distributionskostnader och liknande även om detta också finns i åtanke i den mån att produkten måste vara billig för att kvinnor ska ha råd att köpa den. Som följer så är det i triangeln om hållbar utveckling miljöfokuset kvar och det är det som vi kan bidra med dock utan att försumma de andra två helt.

Under vår resa till Uganda såg vi att de hade stora problem med just att göra sig av med skräpet som blir av deras produkter, dessa slängs utan kunskap om hur och var. I det stora hela är det inte skräpet som bildas av bindor som påverkar miljön mest utan utvinningen av de råmaterial som sedan ska bli en binda. Företag idag arbetar stenhårt och fokuserat på att minska användandet av råmaterial genom att förbättra materialen samt slimma designen och utveckla produktionsmetoderna så det blir mindre spill. Detta är dom bra på och har resurser att genomföra. I vårt fall så är det svårt att komma ifrån den nedskräpningen som vi såg på vår resa, därmed är det något som vi önskar att lägga vikt vid i vårt arbete. Vi fick nu i vecka lära oss att en kvinnas restprodukter från menstruation är ca 35 kg på en livstid, det är egentligen inte särskilt mycket i förhållande till hur mycket annat som slängs, men många bäckar små. Det går också att vända på det och se till att det är ett litet pris att betala för hygieniska och fungerande produkter för alla kvinnor oavsett land. Dock är det idag väldigt få kvinnor som kan använda kommersiella produkter, i Uganda var det ungefär 5 % av kvinnorna som har råd och igår läste jag en artikel om att det i Indien är 88 % som inte har råd med skydd. Bara i dessa två länder är det då flera hundra miljoner kvinnor som inte har menstruationsskydd och om alla dessa skulle börja använda sig av engångsartiklar utan möjlighet av bra och fungerande sopsystem så blir det mycket sopor…

När vi har intervjuat användare och experter i Uganda har de alla tyckt att en engångslösning är den bästa metoden och vid våra möten med experter i Sverige har de också lutat åt en sådan lösning. Detta beror på flertalet anledningar, den första är hygien. Att ha möjlighet att använda produkten säkert utan risk för infektioner, sjukdomar eller eksem kräver att produkten i sig är hygienisk och att personen som ska använda produkten har möjlighet att sköta sin hygien med rent vatten och gärna också tvål. Den sistnämnda av dessa två var svår att uppnå på de platser som vi besökte under vår resa, då rent vatten fanns på vissa platser men inte på alla och tvättmöjligheterna både före och efter toalettbesök var väldigt små(läs minimaliska). I ett fall av användandet av en flergångsprodukt så krävs det att den på något sätt ska rengöras innan och efter användning. De flesta kvinnor vi pratade med ville inte ha en produkt att tvätta då de inte skulle kunna göra detta i och med att kostnaden för tvättmedel är för hög och att de inte kan förvara produkten någonstans då ämnet mens och mensprodukter inte är något som det pratas högt om.

Nästa stora aspekt är kostnad och ekonomi, fattigdom är ett utbrett och stort problem. Under vår fältstudie och intervjuer så var det den absolut största anledningen till att de idag inte kunde använda en produkt vid menstruation. De har inte råd att köpa dem. Vi konstaterade också under vår resa att kunskapen och hantering av pengar och att spara pengar var låg på just de platser vi besökte. Många projekt gick i stöpet då det inte fanns pengar. Uganda behöver idag bistånd från andra länder, dock har vi under resan också upplevt stor korruption där biståndspengar och fattiga människors pengar går rakt ner i fel persons ficka. Men de behöver inte bara pengar och saker, de behöver kunskap att själva kunna bygga upp en ekonomi, att ha de möjligheterna som vi har. Detta problem kan inte vi lösa alls i och med att dessa är sociala och politiska system som behöver ändras. Men vi anser att det är viktigt att de själva kan producera inom landet för att inte behöva importera, utan skapa både arbetstillfällen och öka de ekonomiska förutsättningarna. Detta kan också vända och vridas på, exempelvis finns det idag flertalet projekt där västerländska organisationer och personer samlar ihop menstruationsprodukter för att sedan skänka dessa i utvecklingsländer. Det är super, men de går inte ihop sig om de inte också får utbildning i hur de ska skapa sig en inkomst för då blir de beroende av att vi skänker saker vilket inte är realistiskt i längden.

Vi får ofta tipset om menskopp när vi diskuterar vårt arbete, menskoppen är en oerhört bra uppfinning, för de som har möjlighet att använda den, så har ni möjlighet köp en! Dock är det svårt att motivera den till de kvinnor vi har träffat under vår resa. Här är vår förklaring till varför. Menskoppen är väldigt dyr i inköp, i Sverige kan vi köpa den på vissa apotek alternativt på internet och priset är ca 300 kr. Bindor i Sverige kostar ca 30 kr (lätt att räkna på avrundning) i Uganda kostade liknande paket och märken 10 kr så en tredjedel av priset. Så med den förutsättningen så skulle en menskopp kosta 100 kr, 100 sek= 37 500 Ugandiska shilling, detta är mer än en tredjedels skolavgift för ett barn. Det är pengar som inte finns för de flesta Ugandier, för merparten hade inte råd med de 10 kr som bindor kostade. Här kan ju vi hjälpa till genom att skänka menskoppar till kvinnorna i utvecklingsländer, men som nämnt tidigare så är det väldigt många fler kvinnor som inte har råd med menstruationsprodukter än vad det är med kvinnor som har råd, så just den lösningen kanske inte är den bästa just där.  

Summa summarum med det här problemet är att det är väldigt komplext och har förmodligen inte samma lösning i alla delar av världen, lite som att lösningen på bensinfrågan förmodligen inte kommer vara bara en. Men vad vet vi, vi är ju inte klara än så fortsättning följer…

efter en veckas uppehåll...

...är vi nu tillbaka. Vi har varit "lediga" i en vecka från projektskrivning då Maria har pluggat till sin tenta som hon skrev i fredags.

Den här veckan blir det full aktivitet som vanligt igen, vi kommer under veckan att fortsätta skriva om den data som samlats in under våra veckor i Uganda, samt att vi kommer ha handledarmöte, åka ner till SCA och intervjua två av deras medarbetare om hur de ser på framtidens produkter samt att vi kommer ha vårt halvtidsseminarium.

veckan innan vi gick på ledighet så var vi på återbesök hos Attends och vi måste som förra gången vi var där konstatera att de verkligen har tagit emot oss med öppna armar och hjälpt oss på vägen fram.

förra veckan under ledigheten så fick vi äran att vara med i ett reportage i LiU-nytt också och vill ni läsa den artikeln så finns den här.

life goes on

Jaha, vi är nu tillbaka i vårt projektrum på Universitetet. Men bara för att vår resa är slut så är inte arbetet klart på långa vägar.
Just nu håller vi på att sammanställa de data som vi fått ut av resan, vi håller också på att omvärdera och diskutera igenom vårt syfte och mål med projektet. De kommer inte vara några dramatiska omkastningar från projektmålen från början men i och med våra nya insikter så kan vi smalna av vissa delar av projektet och utvidga andra istället.

Som det ser ut nu kommer vi fokusera mer på närtidsframtid, alltså behovet som vi såg när vi var i Uganda är enormt och det finns nu. Därför vill vi lägga energi och kraft på att hitta en lösning som går att direkt applicera till dagens produkter som gör att dessa blir bättre ut design, produktion och miljöaspekt. Vi kommer också lägga mer vikt på bindor än andra produkter då användarna som vi träffat senaste veckorna till 88 % vill ha en engångsbinda om de får välja produkt själva. Det ska dock också nämnas att majoriteten idag inte bara använder bindor då de inte har råd att köpa dessa, utan antingen en kombination av bindor och tyg eller bara tyg, ett väldigt litet antal använder enbart bindor även om nästan alla skulle vilja.

Det vi också har sett är att alla användarna slänger sina skydd i toaletten när de har används klart, toaletterna kan både vara temporära, alltså sådana som grävs igen då de är fulla, eller stationära, sådana som töms när de är fulla. oavsett vilken typ av toalett som produkterna slängs i så ska de inte slängas där då de bindor som används inte är nedbrytbara utan enbart skapar sopberg. här ser vi potential att göra förbättringar!

fortsättning följer för nya uppenbarelser....

Slutet på en lärorik resa

Nu sitter vi på flygplatsen, resan har lett till sitt slut. Dom här veckorna jar varit otroligt lärorika, både professionellt och personligt. Att ha fått både uppleva och leva i en helt annorlunda kultur har gett otroliga perspektiv på livet. De har gjort mig så tacksam för att jag fått möjlighet att växa upp i Sverige och fått mig att ytterligare se vikten i att denna möjlighet förvaltas och att jag strävar efter att utveckla mot en hållbarare värld.

Resan har gett oss värdefull data till vårt arbete och flertalet insikter i vad som behövs.  Den har också levererat utmaningar och nya synvinklar till vårt exjobb som vi kommer behöva diskutera igenom när vi kommer hem.

Nu är de 13 timmar flygtid till sverige, en tågresa och lite helg sen fortsätter vi framåt och bearbetar informationen vi fått!

Expertintervjuer

Igår, måndag, var vi på Makerere University. Vi hade en bokad tid med en professor där men var tidiga så gick till guest houset på campus och drack en kaffe. Där träffade vi två svenska kvinnor som arbetar på Karolinska Institutet och har ett utbyte med universitetet här. Otroligt spännande samtal och vi fick veta att mycket av det vi upplevt även stämmer här i storstaden,  till exempel det här med att passa tider....

Klockan nio (sharp) fick vi träffa Professor Musaazi, uppfinnaren av Makapads. Makapads är en binda som är tillverkad till 95% av nedbrytbart material. Vi fick en jätteintressant intervju och fick även åka ut och titta på fabriken där bindorna tillverkas. Otroligt bra förmiddag!

På eftermiddagen renskrev vi intervjuer från förra veckan och på kvällen var vi ute och åt med Sofia, hennes kille och några till.

Idag har vi träffat AFRIpads, en tillverkare av tvättbara bindor. Intressant att höra bakgrunden till varför de jobbar som de gör och hur deras produkt sprids.

På eftermiddagen transkriberade vi intervjuer. Nu är vi färdiga med alla intervjuer och observationer vi gjort. Därför har vi tagit helg litegrann. Imorgon åker vi till Entebbe där vi ska se oss omkring lite innan vi beger oss mot Sverige igen på fredag.

Reflektioner från Bubulo

Att åka bort gör alltid att man får nya perspektiv på sin egen tillvaro. Så har det varit även för oss och vi har fått vända och vrida och tänka om många gånger under resan. En av de största och viktigaste reflektionerna vi gjort är att vi i väst är väldigt fast i hur vi tänker och lägger våra värderingar på allt. Det är så lätt att prata om Afrika som om det vore ett land, men sanningen är att Afrika består av väldigt många länder och att kulturerna och levnadssätten skiljer sig mycket åt. Det är viktigt att öva på att inte generalisera ihop länderna i en klump.

Utifrån vårt perspektiv såg vi fattigdom där är bristen på pengar är stor. Men på samma sätt är de förundrade över hur vi kunde överleva om vi varken hade land att odla på eller djur som kund ge oss föda. Det handlar bara om olika sätt att se det. Vi har sett fattiga människor men egentligen inte sett några människor som svälter. Det finns kanske de som skulle sätta stämpeln "misär" på det vi sett men det är inte det som det handlar om. De är fattiga men klarar sig och är tacksamma för alla saker de har, och får, något som vi i väst har tappat. Vi har glömt att vara tacksamma för det vi har. Vi ser att det finns människor som har viljan och lusten att utveckla vilket leder samhället framåt. De strävar efter att få det som "oss i väst", vi hoppas bara att de kan komma dit på rätt sätt och inte göra samma misstag som vi gjort. Förhoppningen är också att man kan behålla tacksamheten och hjälpsamheten som finns djupt rotad i kulturen även om samhällsstrukturen förändras.

Något som vi nog kunde ana innan, men som vi fått bekräftat under vistelsen, är att det är viktigt att ha folket på plats med på tåget. För att hjälpa dem framåt i utvecklingen måste de delta i utvecklingen, vi kan inte göra allt åt dem. Detta är något vi kommer vara tvungna att ta hänsyn till i senare del i vårt arbete.

Data vi fått ut av intervjuer med befolkningen är bland annat att de två alternativ som används är bindor och någon form av tygtrasor som viks och läggs i trosan. Det är blandade känslor inför att ha en produkt inuti vaginan, vissa tyckte det lät som en bra idé medan andra mest skakade oroat på huvudet. Få såg några problem med att tvätta sin produkt eftersom många redan gör det idag, dock finns en svårighet med hur en sådan använd produkt förvaras inför tvätt. Uppfattningen vi fått är också att många slänger sina produkter (bindor eller trasor) direkt efter användning idag, något som kan tolkas som att man gärna vill ha en engångsprodukt. I det område vi befunnit oss har det funnits tillgång till vatten även om många har långt att gå och källorna ibland är bristfälliga. Uppfattningen vi fått är också att de flesta vill betala för sin produkt då det ger produkten ett större värde och man därför hanterar den därefter. Dock var det många som uppger att anledningen till att de inte använder bindor idag är att de är för dyra att köpa.

En annan reflektion vi gjort är att många verkar ha svårt med tidsperspektiv och att tid inte är viktigt, i alla fall inte på samma sätt som det är för oss. Ett tydligt exempel är kvinnan som uppger att hon är 50 år och hennes förstfödde är 45år. Ett annat är kvinnan som uppger att hon fick sin första mens när hon var 18 år men fick sitt första barn redan vid 16år. Vi har fått uppfattningen av att man får mens ganska sent här men det är, med tanke på ovanstående, svårt att bekräfta detta eftersom vi inte är säkra på att tidsangivelserna stämmer.

En av de största kulturkrockarna som vi råkade ut för i våra intervjuer var hur accepterande de var inför sin omgivning och samhället. Väldigt få är ifrågasättande och man accepterar många saker i livet med att det är guds vilja. Huruvida o-ifrågasättandet kommer av uppväxten och skolgången eller från att många är religiösa vet vi inte riktigt men det har påverkat svaren vi fått i våra intervjuer. 

Nuläget

Vi har lämnat Bubulo och begett oss till Kampala. De sista dagarna i Bubulo genomförde vi några intervjuer på en Secondary school som blev väldigt bra. Vi fick sitta ensamma med tjejerna i ett rum och de klarade sig bra på sin egna engelska, det är alltid skönt att undvika missförstånd i översättningar.

Under torsdagen spenderade vi även en del tid på att gå runt och tacka människor för hjälpen och säga hej då. Det var lite vemodigt att lämna Bubulo som hade börjat kännas som en ganska trygg sfär att röra sig i.

Nu är vi som sagt på plats i Kampala och har ordnat med private hire för att komma till våra möten. Idag har vi badat och imorgon ska vi åka en rundtur med Boda Bodas som vi bokat. Det blir spännande!

Kampala

Åkte från Bubulo vid elva.  Kom till Kampala vid 8 tiden. Fick hjälp av konduktören att ta oss genom kaostrafiken till rätt gata där vårt hotell ligger. Har ett twin room med egen dusch och toa som vi delar med ett rum till men där bor ingen så har egen toa ;)

Har ätit middag på en indisk restaurang och ska nu duscha och sen störta i säng.

Vi ville iaf bara skriva att vi lever och är glada. Vi har några planerade blogginlägg men vi får ta dem när det finns mer internet och ork.

Sista morgonen

Nu sitter vi här, sista morgonen i Bubulo innan vi åker mot Kampala. Vi har inte någon ström och har inte haft det på några dygn så därför har uppdateringarna här blivit få på slutet. Men så fort vi får tag på el så kommer de redogörelser från de senaste dagarna.

Under the weather

I söndags någon gång måste jag, Lina och Sofia (som också gör sitt fältarbete här och bor på barnhemmet) fått i oss någonting konstigt. Lite oklart vad men våra magar har iaf protesterat. Protesterna har tagit olika form hos de olika individerna men likväl är vi alla ganska trötta och utpumpade.

Igår följde vi (trots vårt illamående och magknip) med till en skola i grannbyn Mayenze. Vi bad att få prata med några tjejer som haft mens och helt plötsligt satt vi längst fram i ett klassrum med 40 stycken tjejer i 13-15-års åldern. Hej och hå det var vi inte riktigt förberedda på men vi gjorde det bästa av situationen och körde lite handuppräckning och så men felkällan är ganska stor då vi hade en lärare som försökte hjälpa till att förklara frågorna på engelska men som väldigt ofta förklarade fel. Men något resultat ska vi väl kunna få ut av det ändå...

Vi promenerade hem från Mayenze och jag spydde i ett bananplantage. Väldigt classy!

Tidigt i säng på kvällen igår och försöka vila bort bakterierna....

Idag har vi varit och pratat med en man som jobbar på kommunen här. Vi frågade om hur han ser på framtidsutsikterna för Bubulo och Uganda. Vi är inte så pigga idag heller så intervjun kanske inte blev den bästa men vi fick i alla fall ut lite grann kring hur man ser på utvecklingen här.

Resten av dagen har vi vilat och försökt återhämta oss. Vi hoppas att tröttheten vi nu känner bara är efterdyningarna.

Imorgon tänkte vi (om vi orkar) vara lite lediga och turista oss lite. Vi tänkte åka till Sipi Falls som ligger i närheten och titta på vattenfall som tydligen ska vara väldigt fint. Sen är det torsdag och på fredag sen har vi tänkt att bege oss från Bubulo för att spendera en natt i Mbale innan vi tar bussen till Kampala på lördag.

Fortsatt arbete

I onsdags hade vi som sagt några löpande band intervjuer. Totalt hade vi då fått ihop ungefär 30 intervjuer. De flesta intervjuerna var relativt korta och de alla sa ungefär samma sak; bindor är bäst. Vi började undra om vi missade något eller om vi ställde fel sorters frågor. Alternativt om det blev fel i översättningarna från vår vän Josephine, eller snarare att hon inte översatte allt ordagrant utan sammanfattade istället. Därför kände vi att vi behövde få ut lite mer kvalitativa intervjuer.

Under hela processen med att intervjua har vi varit noggranna  med att utvärdera och fundera på vad vi kan göra annorlunda från gång till gång. Det har varit en stor fördel för det har gjort att vi kunnat få ut nya saker och fråga mer/mindre detaljerat. Därför bytte vi nu lite taktik. Hittills hade jag (Maria) varit den som ställt frågor men vi bestämde att Lina skulle ta över den rollen. Dessutom försökte vi även fråga mer frågor som "berätta om..." och sedan ställa följdfrågor.

Vi har sedan dess intervjuat 6 kvinnor och försökt göra dessa intervjuer lite mer djuplodande. Fler varför!? Vi har fått ut mer information och fått bättre förklarat för oss hur de tänker. Dessutom har vi fått bekräftat det som vi fått ut under de andra intervjuerna; att de verkar tycka att bindor är det bästa alternativet. Man vet hur de fungerar och tycker att det är bättre än något annat alternativ man provat. Vi har också fått bekräftat att de tycker att utformningen på bindan är bra som den här. Den behöver inte vara längre, kortare, tjockare eller tunnare för att passa bättre. Den är perfekt i deras ögon.

Under vår resa har vi även utfört några Service Safaris. Ett Service Safari är när man som utvecklare själv testar en produkt i den kontext som användaren själva är i. Man dokumenterar sedan sina erfarenheter i bild och text. Lina har därför testat att använda en binda köpt här i Uganda, en av de billigare modellerna. Hon tyckte inte att den var så bekväm och beskrev vissa stunder som att den brände. Jag har testat att använda menskopp. Koppen känns ju inte under själva användandet men att tömma den kändes inte särskilt fräscht med tanke på att jag aldrig kände mig tillräckligt ren om händerna. Och då hade jag ändå rinnande vatten till hands. Igår, lördag, gick vi en lång promenad med Josephine. Vi fick se hur de tvättar sina kläder i floden men även var de hämtar vatten och hur långt de går med det. Så på ett vis räknar vi även det som en observation/service safari. Det vi konstaterat är att det är jobbigt att gå här även om sträckorna inte är så långa pga att vägarna/stigarna ofta är små, slingriga och ojämna. Värmen är påtaglig, även om vi är ovana så märktes det att Josephine tyckte det var varmt också.

Vi kan också konstatera att det är dumt att gå ut i solen utan att smörja sig noggrant. Speciellt när man är på ekvatorn och det är mitt på dagen och solen står som högst på himlen.

I fredags var vi ute och gick en långpromenad själva och igår gick vi som sagt med Josephine. Vi har sett så otroligt mycket vackra landskap och fina miljöer. Människor är otroligt nyfikna på en och står längst med vägen och pekar och skriker "Muzungu" vilket betyder viting. Igår satt vi en stund i skuggan hos en man som arbetar för kommunen här. Han bjöd på bananer och en lokal frukt som heter Jack fruit. Gästvänligheten och viljan att ha haft en muzungu på besök hos sig är stor. Vi känner oss alltid välkomna, ibland så det blir obekvämt för oss reserverade svenskar. Typ som igår när mannen vi fick frukt av skulle visa oss var han bodde och tog Lina i handen och ledde iväg med henne. Vi har det sammanfattningsvis väldigt bra. Såklart vi saknar hemmets bekvämligheter men det går definitivt ingen nöd på oss. Både igår kväll och i fredags köpte vi dessutom kalla öl. Då kan man ju inte gärna klaga ;)

bilder på hur vi lever

Dags att lägga upp lite bilder över hur det ser ut och hur vi lever härnere!

Så här ser de ut när Ugandier lagar mat. Dom här bilderna är tagna vid barnhemmet där vi äter.

Så här ser våra rum ut, egen toalett och dusch! de är lyx de!

Några av de kvinnor vi intervjuat och några skolbarn som blev alldeles till sig av Marias hår!

lite bilder på hur de ser ut i byn och omgivningar, samt där några bybor hämtar vatten och hur de bär vattnet hem.

Avslutar med en bild på hur smutsig vi blir om fötterna, trots att vi bär heltäckande skor hela tiden så kryper de in i strumporna. Bilden är innan tvätt, efter tvätten va de bara marginellt renare :(

löpandebandintervjer

Igår fick jag och maria genomföra intervjuer på löpandeband. Vi var på St Edvards för att få prata med lite yngre tjejer. de var mellan 13-17 allihop.
När vi kom dit gick Josephine in i ett klassrum och samlade ihop alla tjejer som hade fått sin första mens, dom tjejerna fick sätta sig ett ett rum och en och en komma fram till oss och bli intervjuade. Många var rätt blyga och vissa hade inte haft sin första mens mer än en gång och var lite vilsna.
Det som var intressant med att prata med de yngre tjejerna var att många av dem fick sin första mens tidigare än vad de äldre kvinnorna uppgett att de fått. det kan bero på att de inte riktigt räknar så noga och att tidsbegrepp inte är så viktigt här som det är hemma. men de är något som vi får analysera runt sedan, för mycket information fick vi iaf. Idag ska vi spendera vår tid med att transkribera intervjuerna och genomföra några intervjuer med kvinnor som finns i närheten av barnhemmet där vi äter. sen ska vi ha halvtidsopponering med våra opponenter om ca en halvtimme också, de är vi lite nervösa inför eftersom vi inte har haft någon sådan innan och definitivt inte över skype, hoppas innerligt att teknikgudarna är med oss!

Duscha

Hemma är de lite bökigt att duscha, de är ju skönt när man väl är i duschen men de är ju så många moment som ska göras. Först ska jag ta mig för, slå på duschen, vänta på varmvatten. Sen ska de duschas och då ska håret tvättas och balsameras, kroppen ska skrubbas med peeling och tvål, ben ska rakas osv. Sen när jag kommer ut så ska jag torkas och smörjas, håret blåsas och fixas, på med smink och kläder.  Som ni hör är de omständigt och krångligt att duscha....
Jag är rätt säker på att jag inte kommer tycka riktigt lika om att duscha när jag kommer hem! Idag fick jag nämligen för andra gången sen vi lämnade sverige varmvatten i duschen! Vi har ju dessutom en "riktig" dusch, alltså en med rinnande vatten (läs droppande vatten).  på guesthouseet som vi bor på så ska det finnas varmvatten jämt, men i och med att det behövs el för att få varmt vatten och det inte finns el särskillt ofta så finns det inte heller varmvatten särskilt ofta. Av de som bor i byn så är det ingen som har rinnande vatten eller varmvatten och under deras livstid kommer de aldrig ta en dusch på de viset som vi gör!

Fasen va bra vi har de hemma egentligen,  de borde vi uppskatta och vara mer tacksamma över!

Dagens strapatser

eller ja... strapatser är väl en överdrift. Det har varit ovanligt långsamt idag.... På förmiddagen gjorde vi mest ingenting. Vi gick till Guest Houset och låste upp våra rum och satt utanför i solen och väntade tills rummen var städade och nybäddade. Vi bokade också hotell för de två sista nätterna i Uganda och kollade om det finns några safari/turistgrejer som ryms inom vår budget.

Efter lunch åkte vi Boda Boda till en närliggande by, Maienze, tillsammans med Sofia. Där vi fick träffa en kvinna som startat upp en förening som drivs av änkor och som arbetar för att ge tillbaka till samhället, bland annat genom mikrolån och genom att utbilda kvinnorna i att sy mm. Väldigt intressant. Vi köpte varsitt halsband som de gjort av lackat papper som de snurrat ihop.

Vi var också iväg och träffade Josephine igen och vi fick prata med två tjejer, varav den ena inte hade fått sin mens än och inte visste vad det var och den andra hade haft mens ett par år och använt både bindor och tygtrasor. Den andra intervjun var mest givande eftersom hon verkligen kunde berätta för oss hur hon gjorde och vi fick iaf fram att hon tycker bindor är bra för att de inte läcker. Det är dock lite klurigt för vi kan inte fråga "vad är bra" och "vad är dåligt", då får vi liksom inga svar. Bara att bindor är bäst. Lite tricky!

Hoppas att allt är bra med er därhemma! Vi har det (som ni nog förstår) bra men börjar sakna hemmets bekvämlighet och möjligheten att få bestämma över sig själv.

Vecka två

För en vecka sen satt jag och maria nervösa som tusan på väg mot Afrika. Vi har egentligen inte varit här särskilt länge, men så mycket som har hänt sen vi åkte. Oj  va saker vi har sett och var med om, det har inte vart super skoj och lätt hela tiden med alla dessa omställningar men fy va bra vi har det ändå!

I helgen har vi haft en dag ledigt som vi spenderade i Mbale, där finns det lite mer västerländska hotell och på dom finns det pool att bada i och pizza att äta, fråga oss, för vi vet att det är så. Det kände som om vi behövde den dagen för att ladda om och få till lite ny energi inför kommande veckor.

i och med att stor del av befolkningen är religiösa här (det finns massor av olika religioner, och alla verkar leva i harmoni med varandra) så går folk till kyrkan, så även vi. det är i kyrkan som nya människor blir presenterade för byns invånare, så jag och Maria fick minsann traska fram till mitten av kyrkan och presentera oss och vårt projekt. Efter denna anspänning så fick vi som brukligt här vänta på att Josephine skulle vara tillgänglig. det vart hon också efter ca tre timmars väntan, det är tur att jag har en så tjock bok med mig att läsa må jag säga!
Första gången vi träffade Josephine så trodde vi att hon kanske inte skulle vara den där perfekta hjälpen som vi behövde, men den uppfattningen har nu bytts och hon är verkligen toppen bra. Varje gång vi träffar henne så har hon preppat med massa tjejer och kvinnor för oss att träffa. Det kan vara så att vi har kommit in i deras sätt att prata engelska också, men hon översätter allt till oss och vi förstår precis vad hon säger! så igår fick vi träffa sju kvinnor i åldrarna 32-50. i vissa fall verkar åldern lite uppskattad från deras håll, en av kvinnorna var 45 år och fick sin första mens när hon var 18 år men sitt första barn när hon var 15 år. så det finns vissa felkällor att diskutera när vi kommer hem sedan.

Vi var även ute och hajkade lite i morse, tidigt som tusan innan solen gick upp klev vi utanför dörren. när solen inte är uppe så blir det verkligen mörkt så vi fick lysa oss fram med en ficklampa första halvtimmen men sen så gick de rätt bra. å vad glad jag är att vi gick upp på de där berget, för vilken utsikt, det är verkligen bedårande vackert här!

Intervjuer

Idag har vi fått ungefär en sån intervju som vi hoppats att vi skulle få.

Först på förmiddagen pratade vi med en kvinna som heter Joy och som arbetar som barnmorska och även driver ett eget apotek. Hon har arbetat mycket med att sprida information om familjeplanering. Vi pratade menstruationsskydd med henne och hon berättade att det enda som finns här är bindor. Vi visade menskopp, menssvamp och en vanlig tampong och hon sa "you have got good things". Dock var hon besviken på att de inte har några alternativ och att även om folk visar upp produkter på det sätt som vi gjorde så kan de fortfarande inte få tag på dem.

På sen eftermiddag så gick vi sen för att träffa Josephine igen på skolan där hon arbetar.  Vi fick prata med henne och 4 tjejer på skolan. Vi blev visade deras toaletter, duschar och fick även en demonstration av hur de använder sina bindor. Alla tjejer vi träffade idag använder bindor men Josephine och Madina, som var head girl på skolan, ska ta med oss på byn imorgon och hjälpa oss prata med kvinnor där. Spännande!

Man önskar mer och mer att man skulle kunna dra vårt projekt hela vägen till färdig produkt.  Det finns en frustration att studenter kommer hit för att lära sig men att det sedan inte resulterar i att byn drar nån nytta av det direkt. Det är svårt att förklara den akademiska biten och att vi inte har så mycket makt eller pengar att göra direkt nytta, om våra idéer blir verklighet så kommer de ju inte kunna spridas hit på flera år.

Imorgon ska vi till Mbale och bada på förmiddagen.  Härligt, fast jag glömde bikini så får köra sport- top och trosor :)

Äntligen kommer vi igång på riktigt

en spännande dag har nästan kommit till sitt slut och denna är by far den mest effektiva och  givande av de tre dagarna som vi spenderat hitintills. Dagen började med en väntan (som vanligt) på frukosten som vart lite sen i dag eftersom Rose behövde gå och se till ett av de fadderbarnen i byn som hon också tar hand om. Frukosten bestod idag av jordnötter och bröd, annorlunda men gott!
Sen bar det iväg till Mbale som är den största staden här i närheten med 100 000 invånare ungefär. Det går inte att jämföra med en stad i sverige som har 100 000 invånare, för här bor ungefär alla på samma yta och rör sig på samma platser utan att staden egentligen är byggd för det. Efter lite tragglande fram och tillbaka då vi inte hittar alls så fick de bli så att vi åkte boda boda. boda bodas är ett litet kapitel i sig, de är motorcyklar som alla tar sig fram på här och är egentligen livsfarliga att åka med, men det fanns liksom inte nått val.

vi fick tag på allt vi behövde och satte oss i en taxi, taxisarna här är minibussar som de packa så mycket de bara kan med människor. vi var "bara" 22 personer i vår, men vi har hör om fler än så och dessutom getter ´och hönor som åker med. De tar ca 40 minuter att åka från Mbale tillbaka till Bubulo, vilket vi nu kan meddela är ganska lång tid i en supervarm och skumpig buss på mycket dåliga vägar.

Efter lunchen var det ju väntan igen, vi börjar vänja oss nu så och ser det som nånting skönt. Men vid fyra skulle vi iväg och träffa Josephine igen. Men när vi väl kom till skolan så hittade vi inte Josephine vilket egentligen inte hör till ovanligheterna då det inte finns någon tid här och man kommer och går lite som det funkar för stunden.

Men det magiska med denna dagen var iaf att vi fick träffa Nelson, han är rektor på skolan och en mycket ung och upplyst man. Vi fick prata med honom om hur han ser på problematiken med menstruation och hur det påverkar tjejerna på skolan. Han var helt insatt i ämnet och kunde direkt förklara för oss vad som var fördelar, nackdelar hur det påverkar och hur det hanteras av skolan och de som arbetar på skolan med tjejer, mens, aids och graviditet. Han hade också stor koll på landets problem och möjligheter i stort, vilket var givande för oss. Han välkomnade oss tillbaka när vi ville och han tyckte också att det vara bra om vi träffade lite av de tjejerna som bor där. vi träffade ju visserligen några av dem idag, men inte så vi han intervjua dem.

så nu går det framåt i arbetet, å de känns då riktigt bra!
lägger ut  lite bilder också som vi tagit under senaste dagarna

Citat

Ett litet utdrag från en intervju vi höll idag. Ska tilläggas att mannen i fråga inte sa detta ordagrant utan det är mina, något stressade, anteckningar:

"Example: vissa bajsar utanför och det är svåra problem att arbeta med"

Några bilder

Intrycken hittills

Vi har nu varit i Uganda i ett och ett halvt dygn ungefär.

Det vi verkligen har börjat inse är hur långsamt allting går. Dagens aktiviteter har bestått av ett par promenader, väntande, inskaffande av simkort och telefon, väntande, ätit mat, väntande, "duschande", väntande, observationer och vi har även fått tag på Josephine. Rose visade oss var Josephine bor och jobbar, vilket är en jätteviktig del i vårt projekt. Vi hoppas på att Josephine, som arbetar som sjuksköterska, kan hjälpa oss att komma i kontakt med tjejer som är villiga att prata med oss. I dagsläget är vi inte säkra på om hon kan vara den klippa vi kanske hade hoppats på men vi har ju även Rose (föreståndarinnan på barnhemmet) som troligtvis kommer vara till stor hjälp. När vi blivit lite varmare i kläderna kommer vi förhoppningsvis också kunna gå fram till kvinnorna på byn och prata med dem. Men vi får se. Hakuna Matata.

De observationer vi gjort hittills är att man inte bryr sig så mycket om var man slänger sitt skräp. eller snarare bryr man sig inte alls. Skräp från hemmet samlar man i en hög och eldar upp vid behov. Elen kommer och går så man får passa på att använda den när den finns. Barnhemmet och Guest Houset har solceller som funkar ett tag. tyvärr är det ju dock inte så att den tiden på dygnet (dvs dagen) som de funkar så vill man ju helst inte sitta och vänta på att något ska laddas. Internetet här på barnhemmet funkar dock bra vilket är skönt :)
Vi har sett några toaletthus med hål i marken. Vad vi förstått så är de gemensamma för alla. vi kan dock ha missuppfattat, man kan aldrig så noga veta.
Det lilla vi fick veta om mensskydd idag var att tjejerna på den skola Josephine jobbar på använder bindor. Dock ska tilläggas att den skolan är ett internat så antagligen är det bara rika som går där. Rose förklarade att många som inte har råd med bindor köper typ t-shirts på marknaden och använder istället.

Nu är klockan 19:30 och vi väntar (än en gång) på att middagen ska bli klar. För ca 10 min sen när man tittade ut genom fönstret såg man litegrann, vad jag skulle kalla skymning. nu är det beck-svart.

Vi bor på ett Guest House där vi har varsitt rum med egen dusch och toalett. Toaletterna är vattentoaletter men inte superfräscha och duscharna förtjänar knappast namnet men det är ok iaf. Ingen av oss har ju rest så här primitivt förut så det är verkligen nytt. Tydligen ska det Guest Houset vi bor på vara byggt för att "klara av" att hantera västerlänningar. Vill då knappt tänka på hur det ser ut på andra ställen....

En observation vi gjort om människorna här är att de, likt barn, inte har något konsekvenstänk. De funderar inte på så mycket vad som händer om de går på ett eller annat sätt. Rose förklarade också för oss att det ofta är kvinnorna som jobbar. Männen tycker att de är för fina för att jobba. Så kvinnorna ska både dra runt hushållet och försöka få in lite pengar till detsamma.

Nu var maten färdig visst. Nötkött med potatis och sallad gjord på vitkål. Maten här på barnhemmet är bra. Inget salt men det får man ha på extra. Det är inte heller så mycket kryddor i maten, vet inte om det är så att de specialanpassar maten för oss eller om de helt enkelt inte kryddar så mycket.

Skriver mer vid tillfälle :)

Framme

Nu är vi framme i Bubulo. Resan hit var lång. Först ett par timmar till Arlanda, sen 6h till Doha följt av 5h till Entebbe. Där väntade en chaufför på oss och tog oss på den 6.5h långa bilresan till Bubulo. Hualigen. Varmt och de kör som galningar. Vi hade fått uppgifter av Cissi (vår uganda-guru) att resan skulle kosta 400 000 UGX, motsvarande ca 1100kr. Chauffören bad oss om bensinpengar, 120 000UGX, precis i början av resan. Sen bad han om 50 000 till för att kunna köpa andra grejer. Sen när vi kom fram till Bubulo ville han ändå ha 400 000.... vi känner oss lite lurade men kanske nyttigt med en sån erfarenhet i början av resan så vi kan vara mer på vår vakt framöver.

Väl framme i Bubulo åkte vi till barnhemmet där vi blev mottagna av Rose och Sofie, en annan svensk tjej som bor på barnhemmet och också gör fältstudier för sin master (i antropologi). Det var skönt att ha Sofie här och kunna få lite info och stöd från början.

Vi var också och "checkade in"/tog ett varsitt rum på guest houset. Slitet och smutsigt men vi har nånstans att bo iaf. Packade upp och sen tillbaka till barnhemmet där vi är nu. Vi ska äta mat (pannkakor) och sen eventuellt försöka få tag på ugandiska simkort.

Oj så trött jag är. Och oj vad jag längtar till sängen.

Packa

Håller på och packar. Lägger fram alla grejer jag vill ha med. Sorterar i högar. Incheckat bagage. Handbagage. Om det får plats. Nödvändigt. Presenter. Prylar.

Känns som att halva packningen består av våtservetter, handsprit, tvättmedel, resorb, batterier och annat som vi inte vet hur tillgången är där nere.

Sista dagen på Universitetet

Nu är det bara en långhelg kvar innan vi åker. Fjärilarna dansar schottis i magen och vi börjar närma oss sista timmarna på universitetet för fyra veckor framåt. 

Just nu är Maria och skriver ut allt användarmaterial som vi har förberett, samt resedokumenten som vi kom på idag att de kanske kan vara bra att skriva ut och ha med oss (bra att vi har sån koll!). Vi har i alla fall koll på arbetet vi håller på med, så de känns ju bra. 

Det är också nu vi börjar fundera på vad i hela friden vi ska packa med oss. För vi vill ju inte sticka ut allt för mycket (de kommer vi garanterat göra ändå) och vi vill ju att kvinnorna som vi träffar känner något slags förtroende för oss. Å andra sidan så kan vi ju inte göra mer än vad vi kan i klädväg (läsa på om kultur osv.) skiter det sig helt så får vi köpa nått nytt fräckt plagg på plats helt enkelt. packlistan är rätt lång, men det mesta är ju inte kläder utan prylar, hutlösa mängder prylar! elektronik, böcker, skolmaterial, papper, pennor, post its, myggmedel, medicin, tvättmedel, solskyddsfaktor, glasögon, solglasögon, keps, batterier och adaptrar mm. mm. så vi kommer nog stå pall även om apokalypsen slår till.

I Uganda är det torrperiod just nu vilket betyder skållhett skulle vi gissa, men här i Sverige är det ju något kallt vilket gör att både jag och Maria inte riktigt har nån aning om hur vi ska klä oss när vi reser, för vi vill ju inte släpa vinterkläder med oss, men vi vill ju inte heller frysa och samtidigt vara bekväma... jaja de har vi ju nu hela tre dagar att bestämma oss för, så kanske att det löser sig.

Studiebesök och radiotid

Idag har vi varit iväg på äventyr! Vi tog en liten söt bil ner till Småländska skogen för ett besök hos Attends. Vilket företag! Dom tog så väl hand om oss och berättade om både företaget och deras historia fram till idag, vad de har för värdegrund och vilka produkter de har i sitt sortiment.

Under dagen fick vi också titta på hur de producerar sina produkter och hur de hanterar material och avfall. En otroligt spännande process som är extremt teknologiskt, om ni någonsin får chansen att få gå in och titta på en sån process, så gör det!!!

Om en vecka förresten så kommer vi vara i Uganda, det är verkligen inte långt kvar nu. Varken jag eller Maria har packat, eller ens tänkt på packning, får nog ta tag  i de ikväll. Samt inventera lite här hemma för att se att jag har allt som behövs, om inte så ska vi gå en sväng på stan på fredag. 

Arbetsmässigt så är vi helt i fas, anser vi själva iaf. Vi har kommit så långt som vi kan nu innan resan och arbetar för tillfället med att ta fram underlag för användarstudierna.

Idag fick vi även vår låt önskad på P3 morgonpasset, där fick jag även chansen att prata lite om vårt jobb, om ni missade det (inte så konstigt, de va ju skittidigt på morgonen) så kan ni lyssna på det här. Spola bara fram 16 min och 20 sek.

Kort uppdatering

Om en vecka befinner vi oss på ett flyg påväg för mellanlandning i Doha. Nära nu...

Idag har vi förberett intervjufrågor. Gått igenom vad vi vill fråga de olika åldersgrupperna och experterna.

Vi har också blivit kontaktade av Extra Östergötland som vill ha en intervju med oss.

Och imorgon bitti 06.50 ungefär ska Lina vara med i morgonpasset och önska en låt. Dont miss it!

Metoder

Ännu en vecka av vårt exjobb har nu snart passerat. Fjärde veckan avklarad vilket innebär att vi gjort en femtedel. Fort går det!

Den här veckan har vi tagit en ordentlig genomgång på vad det är vi håller på med egentligen. En iterering som det heter med fina ord. I tisdags eftermiddag ritade vi upp vad vi tyckte var vår process och kände oss nöjda och glada när vi gick hem.

Ursprunglig processkarta

På onsdagen arbetade vi vidare och fixade och donade med massa smågrejer. På eftermiddagen hade vi handledarmöte och förklarade processen för vår handledare. Senare på eftermiddagen försökte vi även förklara den för vår examinator, något som vi nog inte lyckades så bra med. Mot kvällningen fick vi nämligen ett mail där handledare & examinator samtalat och kom med några gemensamma synpunkter och en lista på saker som vi behöver reda ut lite inför vår fältstudie. Så igår (torsdag) morse fick vi ta ett nytt tag och fundera vad vi höll på med egentligen. Och hur vår process ser ut och vad vi har för förväntat resultat. Hej och hå, mycket diskussioner. Och stackars Ricard (en annan exjobbare) sitter i samma rum som oss och försöker skriva på sin projektplanering och teoretiska referensram.... Vi kom i alla fall framåt och en ny processkarta ritades upp. Denna har vi dock inte dubbelkollat med handledare och examinator än så den känns ännu så länge solklar! ;)

Nuvarande processkarta

Vi har också gjort mindmaps och strukturer över vilka vi vill prata med, om vad och varför under vår fältstudie. Just nu skriver vi om olika metoder, intervju-teknik och workshops vi tänkt använda (fast jag fuskade och tog en paus för att blogga).

På tisdag nästa vecka ska vi på ett studiebesök på ett företag i Småland som gör inkontinensprodukter för att få se deras produktion. Vi hoppas att den påminner mycket om produktion av mensskydd.

Nedräkning och lite nervositet

Nu har den riktiga nedräkningen börjar, om två veckor kommer vi inte sitta i kalla Sverige längre utan i ett soligt Uganda...

Förberedelserna är nästan klara, vår litteraturstudie är nästan klar, nästa vecka ska vi göra klar och förbereda användarstudierna som ska genomföras och så lite praktiska sista saker som ska fixas, typ köpa solskyddsfaktor och myggstift samt växla lite pengar och packa ihop vettiga saker att ta med sig, de är mycket nu.

Jag är inne på min andra vecka av malaria medicin, första veckan gick rätt bra utan allt för mycket konstigheter, sov inte jättebra men okej. Vaccinet är känt för att ge vissa psykiska bieffekter så jag tyckte att jag kom lindrigt undan med bara lite konstiga drömmar. I natt var det inte riktigt lika skojsigt, mardrömmar utav bara sjutton och nästintill ingen sömn, men jag misströstar ej, för andra veckan ska vara värst och sen ska biverkningarna försvinna sägs det.

När vi nu börjar närma oss avresedatum kommer naturligt en viss nervositet, främst över vad som kommer hända när vi kommer fram och om vi överhuvudtaget kommer få den information som vi vill ha för att fortsätta vårt ex-jobb på bästa sätt. Men också över hur det kommer vara att åka iväg hemifrån i fyra veckor, nu är ju detta egentligen inte något nytt för varken Maria eller mig eftersom vi flyttade utomlands redan efter gymnasiet, men våra livssituationer såg ju lite annorlunda ut då så det känns iaf väldigt mycket mer annorlunda nu än då. Vi tror i alla fall att det kommer gå ganska bra, vi ska ju "bara" vara borta i fyra veckor och vi åker ju till en organisation som är vana att ta hand om ex-jobbare...

På agendan idag finns att träffa våra opponenter och diskutera lite runt hur vårt samarbete ska se ut, så de ska bli spännande. Sen har vi även fått en inneboende i vårt projektrum på skolan, vilket också är trevligt!

Varför pratar man inte om mens?

Igår träffade vi två tjejer som jobbar på SibShip i Norrköping. De arbetar med diverse kulturprojekt för att sprida mer kunskap om mens och för att minska tabun kring mens. Det är alltid spännande att träffa människor som arbetar för samma sak men använder helt andra metoder än vad man själv är van vid och därmed angriper problemet på andra sätt. Det är dock klart att information behöver spridas och att det är vettigt om man kan göra det på fler än ett sätt, då blir antagligen spridningen bäst.

En sak som jag reflekterade över när vi satt där och pratade mens, menskoppar, bindor och miljöpåverkan var; varför pratar vi inte om mens? Jag kan inte komma ihåg att jag och mina vänner, när vi var yngre, pratade om hur vi upplevde att det var med mensen. Hur det var att ha mensvärk, vilka menstruationsskydd vi använde osv. På sexualkunskapen togs det upp att mensen fanns och att det betydde att tjejer kunde få barn. Ungefär. Kanske fick man nån broschyr på de där mötena vi hade på ungdomsmottagningen. En broschyr från Libresse, Always eller OB. Reklam. Inte samhällsinformation. Och lite skämmigt tog man emot den, stoppade den i ytterfacket på ryggsäcken och kanske bläddrade man lite i den när man kommit hem på sin kammare... Inte konstigt då att saker som menskopp, menssvamp och återanvändningsbara bindor inte pratas om. Vi pratade ju knappt om den reklam vi fick för vanliga produkter.

Och tänk då i de länder där sexualundervisning inte finns. Där man kanske inte ens berättar om att det finns något som heter mens och det får alla tjejer. Inget som mamma berättar om. Tänk vilken skräck att då helt plötsligt upptäcka att man blöder ur underlivet...

Jag har under det senaste halvåret (sen vi bestämde att vi skulle göra det här exjobbet) pratat mer om mens än jag gjort i mitt sammanlagda liv innan. Jag har fått byta syn från att det är något litet skämmigt tjejproblem till att det är ett problem som faktiskt påverkar hela världen. Och det är ett stort problem. Och det är ett problem som finns i hela världen. Och påverkar drygt hälften av jordens befolkning någon gång under deras liv. Nu jobbar vi, och såna som SibShip, med att få världen att förstå att det inte är ett litet problem. Och att ju mer vi pratar om det desto större chans är det att tabun försvinner och att fler försöker lösa problemet.

Hittade en artikel med historier om menstruation, eller hur man sett på menstruation genom historien. Inte så lång men med många små intressanta anekdoter. Till exempel att man vi vissa delar av världen trodde att en menstruerande kvinna som gick mellan två män skulle betyda att den ena mannen kommer att dö. Eller att en menstruerande kvinna som sover med en man påverkar mannens fertilitet. Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Artikeln hittar ni här.

Overload av praktisk information

Dagen igår i Köpenhamn blev väldigt lång. Avfärd från Linköping 07:00 och kom tillbaka 21:58. För en gångs skull stämde uttrycket att det går som på räls, vi var till och med tidiga till Lund och Malmö på vägen ner, bra jobbat SJ!

Vi promenerade runt i ett blåsigt Köpenhamn under några timmar och letade oss fram till det fik där vi skulle träffa Cissi. Gick i lite affärer mest för att värma oss men fick även tag på varsin långkjol.

Mötet med Cissi (som startat barnhemmet Kids of Uganda) var otroligt givande och den renskrivna informationen är 4 sidor lång. Nedan görs en liten sammanfattning:

Uganda är ett väldigt lugnt land och känns väldigt säkert. Kampala är en av Afrikas säkraste huvudstäder och det är inget problem att göra sig förstådd, alla vuxna pratar engelska. Tempot i landet är lugnt och det är viktigt att vi anpassar oss och inte stressar dem eller försöker göra för mycket. Det är svårt att boka eller planera in saker för långt i förväg, vi måste ta det lite ad-hoc. I allmänhet finns ett dåligt självförtroende i landets befolkning där vita kommer dit och är experter och visar hur man ska göra.  Vi bör därför framhäva att vi är där för att lära av dem, att vi inte är några experter utan att de är det. På så sätt kan vi stärka deras självkänsla. Vi ska också gärna låta dem hjälpa oss mot betalning, dvs att vi betalar dem för att tvätta åt oss osv. På så sätt kan vi bidra till deras självförsörjning.

I Uganda visar man vänskap genom att ge gåvor till varandra. Vi blev uppmuntrande att köpa saker där nere som vi kan ge bort, på så sätt stöttar vi landets ekonomi. Läsk och socker är en lyxvara så att ge bort godis är alltid populärt, till stora som små.

På Guest Houset (där vi kommer bo) och på barnhemmet finns solceller installerade som gör att det alltid finns el att tillgå. På barnhemmet finns också WiFi som man kan fylla på med datatrafik genom att gå till butiken och köpa mer, lite som ett kontantkort.

Man äter mycket bönor för att få i sig protein eftersom kött är väldigt dyrt. Cissi tipsade oss om att, ifall vi blir trötta på bönor, ge pengar till Rose (barnhemsföreståndarinnan) för att köpa en höna. Då fick vi gärna vara med och slakta den också, man ska inte äta nåt man själv inte kan döda heter det ju. En höna kostar ungefär 20 000 Ugandiska Shilling vilket motsvarar ungefär 52 kronor.

Om vi får möjlighet att turista bör vi besöka kaffeodlingar, Mount Elgon, Sipi Falls eller Murchison Falls. När vi letade hotell i Kampala letade vi först efter ett med pool och Cissi sa att man ofta kan betala för inträde till poolen bara för en dag. Låter trevligt om det finns tid den sista veckan av vår resa.

När vi kommer ner till Entebbe flygplats kommer vi bli upphämtade där av en chaufför som kör oss till Bubulo. Den resan tar ungefär sex timmar, man mäter inte hur långt det är i km utan i tid eftersom avståndet är irrelevant.

Vi fick också tips om kläder, träningsbyxor som går nedanför knäna är bra eftersom de andas. I byn kan man ha långkjol och så men i huvudstaden Kampala blir man uttittad om man skulle ha kjol på sig. Jag och Lina hade också tänkt att våra rejäla, praktiska friluftssandaler skulle bli perfekta att ha när vi är där nere. Tji fick vi för man bör ha heltäckta skor om man inte vill åka på att få någon parasit. Cissi hade själv haft larver som äter köttet i fötterna vid ett par tillfällen. Då hade Rose fått skära upp hennes fötter och klämma ut larverna.... Heltäckta skor it is alltså!!

De lokala tvättmedlen och tvålarna är väldigt starka, vi bör inte försöka oss på att tvätta med deras tvättmedel för då kommer vi åka på rejäla frätskador. Jag känner nog att jag gärna tar med mig schampoo och så hemifrån... :)

På hemvägen lyssnade jag på Hans Roslings Vinter i P1. Otroligt intressant och han pratade mycket om hur dålig koll vi i Sverige har på hur världen ser ut. Och hur mycket den förändrats på bara 50 år. Bland annat föds det i snitt 2,5 barn per kvinna (5 barn i snitt på 50-talet) och att medellivslängden är 70 år. Svenskarna som gjorde en undersökning och fick tre alternativ att välja på var sämre än slumpen på att ha rätt. Ganska skrämmande. Dessutom får idag 80% av världens ettåringar de barnvaccin som behövs. Det känns skönt att höra, det finns hopp! Dock kan man ju som sagt konstatera att informationsspridningen behöver bli bättre, man måste ju kunna visa på att de insatser man gör faktiskt haft någon verkan.

Kram på er
/m

Påväg utomlands

Japp, ni läste rätt,  jag och maria är på resande fot. Men bara över dagen, vi ska ner till Köpenhamn för att träffa Cicci. Cicci är ordförande för Kids of Uganda och grundaren till barnhemmet där vi ska spendera ett par veckor i feb/mars. Hon är också den som hjälper oss med kontakter nere i Uganda då hon spenderar mycket tid där nere. Kort och gott så är hon en av de personer som gör det här projektet möjligt så de ska blir riktigt roligt att få träffa henne på riktigt efter månader av mailkontakt.
Ska bli spännande att höra mer om kulturen och livet där nere samt få svar på alla våra frågor, för vi har hur många som helst....

Sakta men säkert

Den här veckan har varit lite sakta men säker framåt vecka för min del. Jag har haft på mina axlar att ta reda på mer om hur kvinnans anatomi ser ut, hur menstruation fungerar och information om könsstympning. De två första ämnena är ju egentligen inga problem eftersom de beskrivs i typ varje anatomibok som finns.
Men när det kommer till könsstympning så har de området tagit tid att utforska, inte för att de inte har funnits information eller att den har varit bristfällig på något sätt. Men för att de är så fruktansvärt främmande och hemskt att läsa om. De gör liksom ont i hela kroppen och de är svårt att förstå varför, för det finns ju inga hälsofördelar med ingreppet... Så jag läser en stund, sen måste jag fundera och sitta å göra inte så mycket en stund. Å så har jag hållit på nu i två dagar. Men veckans mål var ju att vara klar med de som handlade om kvinnans kön och de kommer jag ju iaf vara.

Positivt är ju att andelen kvinnor som könsstympas minskar varje år och att fler och fler är emot ingreppet. Något som är intressant i sammanhanget är att i de 29 länder i Afrika, Mellan Östern och Asien där könsstympning är koncentrerat till så är det männen som är mest emot ingreppet. Vilket är superpositivt då det också är dom som har mest makt (vilket i sig inte är bra, men i sammanhanget och för saken). Tur är det iaf att vi ska till Uganda, där förekommer nästintill ingen stympning och "bara" 1 % av kvinnorna är drabbade...
Vill ni läsa mer om detta kan ni gå in på antingen:
http://unicef.se/fakta/kvinnlig-konsstympning eller:
http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs241/en/ eller:
http://www.unicef.org/protection/57929_69881.html

svampar

Visste ni att man kan använda svamp som menstruationsskydd? Natursvampar som man fuktar, skruvar ihop o för upp ungefär som en tampong. Funkar tydligen hur bra som helst och är återanvändningsbar om o om igen. Naturligt! Personligen tycker jag det verkar som ett vettigt alternativ :)

Den typ av svampar (tex sminksvampar och disksvamp) som man har i sitt hem är tillverkade av cellulosa. Undras om man kan tillverka svampar i cellulosa som är användbara som mensskydd?

Så här såg de ut...

hittade en reklambild från Sverige på 70 talet. Det var den första bindan som hade klister istället för ett bälte som höll den på plats. Den här bilden blev också ett världsnyhet då det va revolutionerande att visa en kvinnas kön på reklambild, typisk frigjorda Sverige....
Kul att se hur det såg ut förr, å va bra vi har de idag!

Cellulosa

Åh hej och hå vilken prestationsångest Linas kommentar "Maria är snart proffs" angående mina djupdykningar i Cellulosans fantastiska värld. Just nu sitter jag o läser o läser o läser. Än det ena än det andra. Om vilken kemisk beteckning cellulosa har, (C6H10O5)n enligt ne.se, att alla växtceller består till viss del av cellulosa och det därför är det vanligaste substansen i naturen blandat med information om hur man gör pappersmassa och något som kallas för Pulp. Star pulp fluff till och med. Det är något som SCA håller på med. Har ej förstått exakt hur allt det här hänger ihop som sagt :) har dock lärt mig att bomull är den växt som innehåller störst andel cellulosa, hela 90%.

Blandat med allt detta hamnar man också på många sidor som gör en lite förvånad när man googlar "tillverkning bindor", "Tillverkning cellulosa" "Tillverkning tamponger" osv. Bland annat förfäras jag över hur tramsiga många av bindföretagens hemsidor är. "Älska din mens" yeah right.... Hittade också ett företag som tillverkar bindor helt i 100% bomull, alltså (enligt dem själva) helt utan cellulosa-kärna. Jag som precis (ganska nöjt) hade lärt mig att bomull är cellulosa var tvungen att maila och fråga vad de menade. Passade även på att fråga ut dem mer om tillverkningsprocessen.

Mycket information är det som snurrar i huvudet men det är spännande! Känns kul också att vi fått kontakt med Makapads i Uganda och ska få komma och träffa dem och förhoppningsvis få se deras produktion.

Imorgon fortsätter mina studier kring cellulosa och andra material som man tillverkar hygienprodukter av. Visste ni förresten att man förr använde träspån för detta ändamål....?

Fokus Ex-jobb

Idag har jag då äntligen fått min sista tenta avklarad. Nu är jag offentligt tentafri för resten av mitt liv. Så de innebär att jag kan lägga all min vakna tid på Ex-jobbet istället, Fokus exjobb alltså. Problemet är när jag precis har avklarat tentan att jag inte riktigt kan tänka och de är ett problem de, för så många veckor är det inte kvar tills vi ska åka och det är så mycket som vi fortfarande måste ta reda på.

För tillfället undersöker jag menstruationsskyddens historia och omfattning, från de gamla grekerna fram tills idag. I och med detta önskade vi att hitta nått gammalt genialiskt sätt att hantera mens som har blivit bortglömt. Men det visar sig att tyglappar/bindor har varit genomgående under hela historien. I dag har vi några fler alternativ, men de är få, vi har typ utökat sortimentet med fyra nya saker sen egypterna, känns knapphändigt må jag säga.
Det både jag och maria har konstaterat är iaf att produkterna som vi använder i dag både är en katastrof för miljön och i viss mån mot oss själva, alla dessa engångsprodukter är fulla av kemikalier! men den stora upptäckten var iaf natursvampen. Alltså en såndär tvättsvamp som finns att köpa på typ hälsokostaffärer. den funkar lika bra som tampong, två flugor i en smäll alltså.

Maria håller på med utforskningar om cellulosa och vad det är samt hur det produceras. Hon får göra ett eget inlägg gällande detta för hon är snart proffs.

I övrigt så har vi fått stipendiepengar idag, vilket var väldigt skönt, för nu är vi redo att åka i och med detta. Vi har även fått en ny kontakt i Uganda som ska visa oss hur de gör för att producera bindor på plats och prata lite om problematiken.

Sista dagen på första veckan

Fredag! Allra redan kan vi ju faktiskt säga, för den här veckan gick undan den.
I dag har vi fortsatt planeringsarbetet med att läsa om kulturen och på kidsofuganda bloggen (den kan ni läsa här kidsofuganda.com/blogg/). Sen har jag tagit mitt första kolera vaccin som vi blev tillsagda att göra. Men Maria glömde i morse så hon får gå hungrig ikväll istället, eftersom vi inte får äta varken före eller efter drycken med sjukdom har druckits.

Fast de viktigaste som har hänt i dag är faktiskt att vi äntligen fått ordning på vårt projektrum! äntligen säger jag som om vi har gått i flera veckor, de har vi faktiskt inte, bara några dagar. Men vi är lite hetsiga jag och Maria, så vi vill få saker klara så att vi faktiskt kan påbörja vårt riktiga arbete istället för att hålla på och strula med praktiska saker. En annan sak vi har hållit på att strula med även idag är vårt resestipendium. De har så äntligen gått iväg för utbetalning från LiU. I och med att vårt exjobb bedrivs på Linköpingsuniversitet så har vi fått ett stipendium för att kunna åka till Uganda och göra våra fältstudier. Men det har strulat lite med utbetalningen av pengarna men nu verkar de iaf ha löst sig :) ett lyckat slut på denna första vecka med andra ord!

Ett hem...

Äntligen! Idag fick vi klart att vi har fått arbetsplatser där vi kan få sitta hela terminen. Känns väldigt skönt! För er som befinner er på Universitetet i Linköping så sitter vi på produktionstekniks-avdelningen om ni vill komma och hälsa på!

På förmiddagen hade vi också handledarmöte där vi rätade ut några frågetecken så nu känns det som att det mest är att köra på tills vi hittar nya frågetecken. Dock är det svårt för man skulle vilja bara plugga in en liten grej i huvudet och veta allt på en gång. Vill lära mig allting nu! Exakt hur man tillverkar cellulosa, bindor, tamponger, menskoppar samt hur den tillverkningen påverkar miljön. Allt vill man veta nu, nu, nu. Då skulle man också slippa fundera över om det är saker man inte vet. Än så länge är vi ju så tidigt in i projektet att jag inte kan avgöra när i tiden man behöver lära sig och veta saker heller. Men om man stretar på så får man ju anta att det löser sig!

Eftermiddagen pausar vi exjobbet lite och tentapluggar inför våra tentor nästa vecka. Imorgon kör vi igen, då står rapportskelett och information om Uganda på schemat.

Andra dagen

Ett litet kort inlägg så här innan läggdags. Dagen idag var något mer effektiv än igår. Vi planerade för vårt jobb de närmaste veckorna och letade lite stipendier. Vi letade också efter vår handledare Vanja eftersom vi skulle haft handledarmöte, men vi fick inte tag på henne.

Just nu lånar vi ett rum på produktionstekniksavdelningen där vi kan ha datorer, whiteboards och skrivbord.  Bättre att be om ursäkt än om lov. Vi hoppas dock att vi ska få nånstans där vi kan sitta och känna att det är våra platser och man kan göra det lite "hemtrevligt". Det skulle göra mycket för vår arbetsro tror jag.

Godnatt :)

Första dagen

Ja så kom den här dagen. Dagen med stort D, den första dagen på Ex-jobbet och första på den sista terminen...
Den började inte riktigt som vi tänkt oss, mest krångel idag och mycket prat och skratt i goda vänners lag.
För det första var de enligt mig (Lina) super jobbigt att ta sig upp imorse efter att ha vänt på dygnet nu i tre veckor. Väl i skolan så finns det ingen plats att sitta på, fick gå in i vårt gamla projektrum från föregående kursen. Yes, då va de dags att börja då... Nix, internetet i skolan funkar såklart inte, så nu kommer vi inte åt några dokument.
Här tar vi beslutet att åka till Mjärdevi och sitta på Creactiv istället, dock tog vi inte beslutet att kolla om du hade öppet såhär vid jul. Å de hade dom inte, som vi fick erfara när vi hade cyklat dit.

Jaja, inte den bästa starten iaf, men lunchen va ju god som tröst och vi har mailat med den underbara människan Cissi på Kidsofuganda och fått svar på några fler av alla våra frågor om resan till Uganda. Skönt att ha henne att bolla med!

Välkomna till bloggen

Vad roligt att du/ni hittat hit! Här har jag (Maria) och Lina tänkt berätta om våra upplevelser och erfarenheter under det examensarbete som vi gör på Linköpings Universitet under våren 2014. Examensarbetet kommer vara inriktat på att hitta en lämplig lösning för menstruationsskydd i utvecklingsländer. Idag är det vanligt att kvinnor inte kan arbeta och flickor inte kan gå till skolan i stora delar av världen för att de inte har tillräckliga skydd för att säkerställa att inga läckage sker. Detta får stora konsekvenser eftersom kvinnor på så sätt inte kan försörja sig själva och att de inte har möjlighet att tillgodogöra sig en utbildning på samma sätt som pojkar har. Om alla kvinnor skulle använda den typ av bindor och/eller tamponger som används i västvärlden idag kommer sopbergen bli enorma eftersom de varken är återanvändingsbara eller återvinningsbara

Vår förhoppning med det här exjobbet är att kunna peka ut en riktning i vilken utvecklingen för den här typen av produkter bör ske. Och att på så sätt verka för att en stor del av jordens befolkning kan få en förändrad livssituation.