Kampala

Åkte från Bubulo vid elva.  Kom till Kampala vid 8 tiden. Fick hjälp av konduktören att ta oss genom kaostrafiken till rätt gata där vårt hotell ligger. Har ett twin room med egen dusch och toa som vi delar med ett rum till men där bor ingen så har egen toa ;)

Har ätit middag på en indisk restaurang och ska nu duscha och sen störta i säng.

Vi ville iaf bara skriva att vi lever och är glada. Vi har några planerade blogginlägg men vi får ta dem när det finns mer internet och ork.

Sista morgonen

Nu sitter vi här, sista morgonen i Bubulo innan vi åker mot Kampala. Vi har inte någon ström och har inte haft det på några dygn så därför har uppdateringarna här blivit få på slutet. Men så fort vi får tag på el så kommer de redogörelser från de senaste dagarna.

Under the weather

I söndags någon gång måste jag, Lina och Sofia (som också gör sitt fältarbete här och bor på barnhemmet) fått i oss någonting konstigt. Lite oklart vad men våra magar har iaf protesterat. Protesterna har tagit olika form hos de olika individerna men likväl är vi alla ganska trötta och utpumpade.

Igår följde vi (trots vårt illamående och magknip) med till en skola i grannbyn Mayenze. Vi bad att få prata med några tjejer som haft mens och helt plötsligt satt vi längst fram i ett klassrum med 40 stycken tjejer i 13-15-års åldern. Hej och hå det var vi inte riktigt förberedda på men vi gjorde det bästa av situationen och körde lite handuppräckning och så men felkällan är ganska stor då vi hade en lärare som försökte hjälpa till att förklara frågorna på engelska men som väldigt ofta förklarade fel. Men något resultat ska vi väl kunna få ut av det ändå...

Vi promenerade hem från Mayenze och jag spydde i ett bananplantage. Väldigt classy!

Tidigt i säng på kvällen igår och försöka vila bort bakterierna....

Idag har vi varit och pratat med en man som jobbar på kommunen här. Vi frågade om hur han ser på framtidsutsikterna för Bubulo och Uganda. Vi är inte så pigga idag heller så intervjun kanske inte blev den bästa men vi fick i alla fall ut lite grann kring hur man ser på utvecklingen här.

Resten av dagen har vi vilat och försökt återhämta oss. Vi hoppas att tröttheten vi nu känner bara är efterdyningarna.

Imorgon tänkte vi (om vi orkar) vara lite lediga och turista oss lite. Vi tänkte åka till Sipi Falls som ligger i närheten och titta på vattenfall som tydligen ska vara väldigt fint. Sen är det torsdag och på fredag sen har vi tänkt att bege oss från Bubulo för att spendera en natt i Mbale innan vi tar bussen till Kampala på lördag.

Fortsatt arbete

I onsdags hade vi som sagt några löpande band intervjuer. Totalt hade vi då fått ihop ungefär 30 intervjuer. De flesta intervjuerna var relativt korta och de alla sa ungefär samma sak; bindor är bäst. Vi började undra om vi missade något eller om vi ställde fel sorters frågor. Alternativt om det blev fel i översättningarna från vår vän Josephine, eller snarare att hon inte översatte allt ordagrant utan sammanfattade istället. Därför kände vi att vi behövde få ut lite mer kvalitativa intervjuer.

Under hela processen med att intervjua har vi varit noggranna  med att utvärdera och fundera på vad vi kan göra annorlunda från gång till gång. Det har varit en stor fördel för det har gjort att vi kunnat få ut nya saker och fråga mer/mindre detaljerat. Därför bytte vi nu lite taktik. Hittills hade jag (Maria) varit den som ställt frågor men vi bestämde att Lina skulle ta över den rollen. Dessutom försökte vi även fråga mer frågor som "berätta om..." och sedan ställa följdfrågor.

Vi har sedan dess intervjuat 6 kvinnor och försökt göra dessa intervjuer lite mer djuplodande. Fler varför!? Vi har fått ut mer information och fått bättre förklarat för oss hur de tänker. Dessutom har vi fått bekräftat det som vi fått ut under de andra intervjuerna; att de verkar tycka att bindor är det bästa alternativet. Man vet hur de fungerar och tycker att det är bättre än något annat alternativ man provat. Vi har också fått bekräftat att de tycker att utformningen på bindan är bra som den här. Den behöver inte vara längre, kortare, tjockare eller tunnare för att passa bättre. Den är perfekt i deras ögon.

Under vår resa har vi även utfört några Service Safaris. Ett Service Safari är när man som utvecklare själv testar en produkt i den kontext som användaren själva är i. Man dokumenterar sedan sina erfarenheter i bild och text. Lina har därför testat att använda en binda köpt här i Uganda, en av de billigare modellerna. Hon tyckte inte att den var så bekväm och beskrev vissa stunder som att den brände. Jag har testat att använda menskopp. Koppen känns ju inte under själva användandet men att tömma den kändes inte särskilt fräscht med tanke på att jag aldrig kände mig tillräckligt ren om händerna. Och då hade jag ändå rinnande vatten till hands. Igår, lördag, gick vi en lång promenad med Josephine. Vi fick se hur de tvättar sina kläder i floden men även var de hämtar vatten och hur långt de går med det. Så på ett vis räknar vi även det som en observation/service safari. Det vi konstaterat är att det är jobbigt att gå här även om sträckorna inte är så långa pga att vägarna/stigarna ofta är små, slingriga och ojämna. Värmen är påtaglig, även om vi är ovana så märktes det att Josephine tyckte det var varmt också.

Vi kan också konstatera att det är dumt att gå ut i solen utan att smörja sig noggrant. Speciellt när man är på ekvatorn och det är mitt på dagen och solen står som högst på himlen.

I fredags var vi ute och gick en långpromenad själva och igår gick vi som sagt med Josephine. Vi har sett så otroligt mycket vackra landskap och fina miljöer. Människor är otroligt nyfikna på en och står längst med vägen och pekar och skriker "Muzungu" vilket betyder viting. Igår satt vi en stund i skuggan hos en man som arbetar för kommunen här. Han bjöd på bananer och en lokal frukt som heter Jack fruit. Gästvänligheten och viljan att ha haft en muzungu på besök hos sig är stor. Vi känner oss alltid välkomna, ibland så det blir obekvämt för oss reserverade svenskar. Typ som igår när mannen vi fick frukt av skulle visa oss var han bodde och tog Lina i handen och ledde iväg med henne. Vi har det sammanfattningsvis väldigt bra. Såklart vi saknar hemmets bekvämligheter men det går definitivt ingen nöd på oss. Både igår kväll och i fredags köpte vi dessutom kalla öl. Då kan man ju inte gärna klaga ;)

bilder på hur vi lever

Dags att lägga upp lite bilder över hur det ser ut och hur vi lever härnere!

Så här ser de ut när Ugandier lagar mat. Dom här bilderna är tagna vid barnhemmet där vi äter.

Så här ser våra rum ut, egen toalett och dusch! de är lyx de!

Några av de kvinnor vi intervjuat och några skolbarn som blev alldeles till sig av Marias hår!

lite bilder på hur de ser ut i byn och omgivningar, samt där några bybor hämtar vatten och hur de bär vattnet hem.

Avslutar med en bild på hur smutsig vi blir om fötterna, trots att vi bär heltäckande skor hela tiden så kryper de in i strumporna. Bilden är innan tvätt, efter tvätten va de bara marginellt renare :(

löpandebandintervjer

Igår fick jag och maria genomföra intervjuer på löpandeband. Vi var på St Edvards för att få prata med lite yngre tjejer. de var mellan 13-17 allihop.
När vi kom dit gick Josephine in i ett klassrum och samlade ihop alla tjejer som hade fått sin första mens, dom tjejerna fick sätta sig ett ett rum och en och en komma fram till oss och bli intervjuade. Många var rätt blyga och vissa hade inte haft sin första mens mer än en gång och var lite vilsna.
Det som var intressant med att prata med de yngre tjejerna var att många av dem fick sin första mens tidigare än vad de äldre kvinnorna uppgett att de fått. det kan bero på att de inte riktigt räknar så noga och att tidsbegrepp inte är så viktigt här som det är hemma. men de är något som vi får analysera runt sedan, för mycket information fick vi iaf. Idag ska vi spendera vår tid med att transkribera intervjuerna och genomföra några intervjuer med kvinnor som finns i närheten av barnhemmet där vi äter. sen ska vi ha halvtidsopponering med våra opponenter om ca en halvtimme också, de är vi lite nervösa inför eftersom vi inte har haft någon sådan innan och definitivt inte över skype, hoppas innerligt att teknikgudarna är med oss!

Duscha

Hemma är de lite bökigt att duscha, de är ju skönt när man väl är i duschen men de är ju så många moment som ska göras. Först ska jag ta mig för, slå på duschen, vänta på varmvatten. Sen ska de duschas och då ska håret tvättas och balsameras, kroppen ska skrubbas med peeling och tvål, ben ska rakas osv. Sen när jag kommer ut så ska jag torkas och smörjas, håret blåsas och fixas, på med smink och kläder.  Som ni hör är de omständigt och krångligt att duscha....
Jag är rätt säker på att jag inte kommer tycka riktigt lika om att duscha när jag kommer hem! Idag fick jag nämligen för andra gången sen vi lämnade sverige varmvatten i duschen! Vi har ju dessutom en "riktig" dusch, alltså en med rinnande vatten (läs droppande vatten).  på guesthouseet som vi bor på så ska det finnas varmvatten jämt, men i och med att det behövs el för att få varmt vatten och det inte finns el särskillt ofta så finns det inte heller varmvatten särskilt ofta. Av de som bor i byn så är det ingen som har rinnande vatten eller varmvatten och under deras livstid kommer de aldrig ta en dusch på de viset som vi gör!

Fasen va bra vi har de hemma egentligen,  de borde vi uppskatta och vara mer tacksamma över!

Dagens strapatser

eller ja... strapatser är väl en överdrift. Det har varit ovanligt långsamt idag.... På förmiddagen gjorde vi mest ingenting. Vi gick till Guest Houset och låste upp våra rum och satt utanför i solen och väntade tills rummen var städade och nybäddade. Vi bokade också hotell för de två sista nätterna i Uganda och kollade om det finns några safari/turistgrejer som ryms inom vår budget.

Efter lunch åkte vi Boda Boda till en närliggande by, Maienze, tillsammans med Sofia. Där vi fick träffa en kvinna som startat upp en förening som drivs av änkor och som arbetar för att ge tillbaka till samhället, bland annat genom mikrolån och genom att utbilda kvinnorna i att sy mm. Väldigt intressant. Vi köpte varsitt halsband som de gjort av lackat papper som de snurrat ihop.

Vi var också iväg och träffade Josephine igen och vi fick prata med två tjejer, varav den ena inte hade fått sin mens än och inte visste vad det var och den andra hade haft mens ett par år och använt både bindor och tygtrasor. Den andra intervjun var mest givande eftersom hon verkligen kunde berätta för oss hur hon gjorde och vi fick iaf fram att hon tycker bindor är bra för att de inte läcker. Det är dock lite klurigt för vi kan inte fråga "vad är bra" och "vad är dåligt", då får vi liksom inga svar. Bara att bindor är bäst. Lite tricky!

Hoppas att allt är bra med er därhemma! Vi har det (som ni nog förstår) bra men börjar sakna hemmets bekvämlighet och möjligheten att få bestämma över sig själv.

Vecka två

För en vecka sen satt jag och maria nervösa som tusan på väg mot Afrika. Vi har egentligen inte varit här särskilt länge, men så mycket som har hänt sen vi åkte. Oj  va saker vi har sett och var med om, det har inte vart super skoj och lätt hela tiden med alla dessa omställningar men fy va bra vi har det ändå!

I helgen har vi haft en dag ledigt som vi spenderade i Mbale, där finns det lite mer västerländska hotell och på dom finns det pool att bada i och pizza att äta, fråga oss, för vi vet att det är så. Det kände som om vi behövde den dagen för att ladda om och få till lite ny energi inför kommande veckor.

i och med att stor del av befolkningen är religiösa här (det finns massor av olika religioner, och alla verkar leva i harmoni med varandra) så går folk till kyrkan, så även vi. det är i kyrkan som nya människor blir presenterade för byns invånare, så jag och Maria fick minsann traska fram till mitten av kyrkan och presentera oss och vårt projekt. Efter denna anspänning så fick vi som brukligt här vänta på att Josephine skulle vara tillgänglig. det vart hon också efter ca tre timmars väntan, det är tur att jag har en så tjock bok med mig att läsa må jag säga!
Första gången vi träffade Josephine så trodde vi att hon kanske inte skulle vara den där perfekta hjälpen som vi behövde, men den uppfattningen har nu bytts och hon är verkligen toppen bra. Varje gång vi träffar henne så har hon preppat med massa tjejer och kvinnor för oss att träffa. Det kan vara så att vi har kommit in i deras sätt att prata engelska också, men hon översätter allt till oss och vi förstår precis vad hon säger! så igår fick vi träffa sju kvinnor i åldrarna 32-50. i vissa fall verkar åldern lite uppskattad från deras håll, en av kvinnorna var 45 år och fick sin första mens när hon var 18 år men sitt första barn när hon var 15 år. så det finns vissa felkällor att diskutera när vi kommer hem sedan.

Vi var även ute och hajkade lite i morse, tidigt som tusan innan solen gick upp klev vi utanför dörren. när solen inte är uppe så blir det verkligen mörkt så vi fick lysa oss fram med en ficklampa första halvtimmen men sen så gick de rätt bra. å vad glad jag är att vi gick upp på de där berget, för vilken utsikt, det är verkligen bedårande vackert här!

Intervjuer

Idag har vi fått ungefär en sån intervju som vi hoppats att vi skulle få.

Först på förmiddagen pratade vi med en kvinna som heter Joy och som arbetar som barnmorska och även driver ett eget apotek. Hon har arbetat mycket med att sprida information om familjeplanering. Vi pratade menstruationsskydd med henne och hon berättade att det enda som finns här är bindor. Vi visade menskopp, menssvamp och en vanlig tampong och hon sa "you have got good things". Dock var hon besviken på att de inte har några alternativ och att även om folk visar upp produkter på det sätt som vi gjorde så kan de fortfarande inte få tag på dem.

På sen eftermiddag så gick vi sen för att träffa Josephine igen på skolan där hon arbetar.  Vi fick prata med henne och 4 tjejer på skolan. Vi blev visade deras toaletter, duschar och fick även en demonstration av hur de använder sina bindor. Alla tjejer vi träffade idag använder bindor men Josephine och Madina, som var head girl på skolan, ska ta med oss på byn imorgon och hjälpa oss prata med kvinnor där. Spännande!

Man önskar mer och mer att man skulle kunna dra vårt projekt hela vägen till färdig produkt.  Det finns en frustration att studenter kommer hit för att lära sig men att det sedan inte resulterar i att byn drar nån nytta av det direkt. Det är svårt att förklara den akademiska biten och att vi inte har så mycket makt eller pengar att göra direkt nytta, om våra idéer blir verklighet så kommer de ju inte kunna spridas hit på flera år.

Imorgon ska vi till Mbale och bada på förmiddagen.  Härligt, fast jag glömde bikini så får köra sport- top och trosor :)

Äntligen kommer vi igång på riktigt

en spännande dag har nästan kommit till sitt slut och denna är by far den mest effektiva och  givande av de tre dagarna som vi spenderat hitintills. Dagen började med en väntan (som vanligt) på frukosten som vart lite sen i dag eftersom Rose behövde gå och se till ett av de fadderbarnen i byn som hon också tar hand om. Frukosten bestod idag av jordnötter och bröd, annorlunda men gott!
Sen bar det iväg till Mbale som är den största staden här i närheten med 100 000 invånare ungefär. Det går inte att jämföra med en stad i sverige som har 100 000 invånare, för här bor ungefär alla på samma yta och rör sig på samma platser utan att staden egentligen är byggd för det. Efter lite tragglande fram och tillbaka då vi inte hittar alls så fick de bli så att vi åkte boda boda. boda bodas är ett litet kapitel i sig, de är motorcyklar som alla tar sig fram på här och är egentligen livsfarliga att åka med, men det fanns liksom inte nått val.

vi fick tag på allt vi behövde och satte oss i en taxi, taxisarna här är minibussar som de packa så mycket de bara kan med människor. vi var "bara" 22 personer i vår, men vi har hör om fler än så och dessutom getter ´och hönor som åker med. De tar ca 40 minuter att åka från Mbale tillbaka till Bubulo, vilket vi nu kan meddela är ganska lång tid i en supervarm och skumpig buss på mycket dåliga vägar.

Efter lunchen var det ju väntan igen, vi börjar vänja oss nu så och ser det som nånting skönt. Men vid fyra skulle vi iväg och träffa Josephine igen. Men när vi väl kom till skolan så hittade vi inte Josephine vilket egentligen inte hör till ovanligheterna då det inte finns någon tid här och man kommer och går lite som det funkar för stunden.

Men det magiska med denna dagen var iaf att vi fick träffa Nelson, han är rektor på skolan och en mycket ung och upplyst man. Vi fick prata med honom om hur han ser på problematiken med menstruation och hur det påverkar tjejerna på skolan. Han var helt insatt i ämnet och kunde direkt förklara för oss vad som var fördelar, nackdelar hur det påverkar och hur det hanteras av skolan och de som arbetar på skolan med tjejer, mens, aids och graviditet. Han hade också stor koll på landets problem och möjligheter i stort, vilket var givande för oss. Han välkomnade oss tillbaka när vi ville och han tyckte också att det vara bra om vi träffade lite av de tjejerna som bor där. vi träffade ju visserligen några av dem idag, men inte så vi han intervjua dem.

så nu går det framåt i arbetet, å de känns då riktigt bra!
lägger ut  lite bilder också som vi tagit under senaste dagarna

Citat

Ett litet utdrag från en intervju vi höll idag. Ska tilläggas att mannen i fråga inte sa detta ordagrant utan det är mina, något stressade, anteckningar:

"Example: vissa bajsar utanför och det är svåra problem att arbeta med"

Några bilder

Intrycken hittills

Vi har nu varit i Uganda i ett och ett halvt dygn ungefär.

Det vi verkligen har börjat inse är hur långsamt allting går. Dagens aktiviteter har bestått av ett par promenader, väntande, inskaffande av simkort och telefon, väntande, ätit mat, väntande, "duschande", väntande, observationer och vi har även fått tag på Josephine. Rose visade oss var Josephine bor och jobbar, vilket är en jätteviktig del i vårt projekt. Vi hoppas på att Josephine, som arbetar som sjuksköterska, kan hjälpa oss att komma i kontakt med tjejer som är villiga att prata med oss. I dagsläget är vi inte säkra på om hon kan vara den klippa vi kanske hade hoppats på men vi har ju även Rose (föreståndarinnan på barnhemmet) som troligtvis kommer vara till stor hjälp. När vi blivit lite varmare i kläderna kommer vi förhoppningsvis också kunna gå fram till kvinnorna på byn och prata med dem. Men vi får se. Hakuna Matata.

De observationer vi gjort hittills är att man inte bryr sig så mycket om var man slänger sitt skräp. eller snarare bryr man sig inte alls. Skräp från hemmet samlar man i en hög och eldar upp vid behov. Elen kommer och går så man får passa på att använda den när den finns. Barnhemmet och Guest Houset har solceller som funkar ett tag. tyvärr är det ju dock inte så att den tiden på dygnet (dvs dagen) som de funkar så vill man ju helst inte sitta och vänta på att något ska laddas. Internetet här på barnhemmet funkar dock bra vilket är skönt :)
Vi har sett några toaletthus med hål i marken. Vad vi förstått så är de gemensamma för alla. vi kan dock ha missuppfattat, man kan aldrig så noga veta.
Det lilla vi fick veta om mensskydd idag var att tjejerna på den skola Josephine jobbar på använder bindor. Dock ska tilläggas att den skolan är ett internat så antagligen är det bara rika som går där. Rose förklarade att många som inte har råd med bindor köper typ t-shirts på marknaden och använder istället.

Nu är klockan 19:30 och vi väntar (än en gång) på att middagen ska bli klar. För ca 10 min sen när man tittade ut genom fönstret såg man litegrann, vad jag skulle kalla skymning. nu är det beck-svart.

Vi bor på ett Guest House där vi har varsitt rum med egen dusch och toalett. Toaletterna är vattentoaletter men inte superfräscha och duscharna förtjänar knappast namnet men det är ok iaf. Ingen av oss har ju rest så här primitivt förut så det är verkligen nytt. Tydligen ska det Guest Houset vi bor på vara byggt för att "klara av" att hantera västerlänningar. Vill då knappt tänka på hur det ser ut på andra ställen....

En observation vi gjort om människorna här är att de, likt barn, inte har något konsekvenstänk. De funderar inte på så mycket vad som händer om de går på ett eller annat sätt. Rose förklarade också för oss att det ofta är kvinnorna som jobbar. Männen tycker att de är för fina för att jobba. Så kvinnorna ska både dra runt hushållet och försöka få in lite pengar till detsamma.

Nu var maten färdig visst. Nötkött med potatis och sallad gjord på vitkål. Maten här på barnhemmet är bra. Inget salt men det får man ha på extra. Det är inte heller så mycket kryddor i maten, vet inte om det är så att de specialanpassar maten för oss eller om de helt enkelt inte kryddar så mycket.

Skriver mer vid tillfälle :)

Framme

Nu är vi framme i Bubulo. Resan hit var lång. Först ett par timmar till Arlanda, sen 6h till Doha följt av 5h till Entebbe. Där väntade en chaufför på oss och tog oss på den 6.5h långa bilresan till Bubulo. Hualigen. Varmt och de kör som galningar. Vi hade fått uppgifter av Cissi (vår uganda-guru) att resan skulle kosta 400 000 UGX, motsvarande ca 1100kr. Chauffören bad oss om bensinpengar, 120 000UGX, precis i början av resan. Sen bad han om 50 000 till för att kunna köpa andra grejer. Sen när vi kom fram till Bubulo ville han ändå ha 400 000.... vi känner oss lite lurade men kanske nyttigt med en sån erfarenhet i början av resan så vi kan vara mer på vår vakt framöver.

Väl framme i Bubulo åkte vi till barnhemmet där vi blev mottagna av Rose och Sofie, en annan svensk tjej som bor på barnhemmet och också gör fältstudier för sin master (i antropologi). Det var skönt att ha Sofie här och kunna få lite info och stöd från början.

Vi var också och "checkade in"/tog ett varsitt rum på guest houset. Slitet och smutsigt men vi har nånstans att bo iaf. Packade upp och sen tillbaka till barnhemmet där vi är nu. Vi ska äta mat (pannkakor) och sen eventuellt försöka få tag på ugandiska simkort.

Oj så trött jag är. Och oj vad jag längtar till sängen.

Packa

Håller på och packar. Lägger fram alla grejer jag vill ha med. Sorterar i högar. Incheckat bagage. Handbagage. Om det får plats. Nödvändigt. Presenter. Prylar.

Känns som att halva packningen består av våtservetter, handsprit, tvättmedel, resorb, batterier och annat som vi inte vet hur tillgången är där nere.

Sista dagen på Universitetet

Nu är det bara en långhelg kvar innan vi åker. Fjärilarna dansar schottis i magen och vi börjar närma oss sista timmarna på universitetet för fyra veckor framåt. 

Just nu är Maria och skriver ut allt användarmaterial som vi har förberett, samt resedokumenten som vi kom på idag att de kanske kan vara bra att skriva ut och ha med oss (bra att vi har sån koll!). Vi har i alla fall koll på arbetet vi håller på med, så de känns ju bra. 

Det är också nu vi börjar fundera på vad i hela friden vi ska packa med oss. För vi vill ju inte sticka ut allt för mycket (de kommer vi garanterat göra ändå) och vi vill ju att kvinnorna som vi träffar känner något slags förtroende för oss. Å andra sidan så kan vi ju inte göra mer än vad vi kan i klädväg (läsa på om kultur osv.) skiter det sig helt så får vi köpa nått nytt fräckt plagg på plats helt enkelt. packlistan är rätt lång, men det mesta är ju inte kläder utan prylar, hutlösa mängder prylar! elektronik, böcker, skolmaterial, papper, pennor, post its, myggmedel, medicin, tvättmedel, solskyddsfaktor, glasögon, solglasögon, keps, batterier och adaptrar mm. mm. så vi kommer nog stå pall även om apokalypsen slår till.

I Uganda är det torrperiod just nu vilket betyder skållhett skulle vi gissa, men här i Sverige är det ju något kallt vilket gör att både jag och Maria inte riktigt har nån aning om hur vi ska klä oss när vi reser, för vi vill ju inte släpa vinterkläder med oss, men vi vill ju inte heller frysa och samtidigt vara bekväma... jaja de har vi ju nu hela tre dagar att bestämma oss för, så kanske att det löser sig.

Studiebesök och radiotid

Idag har vi varit iväg på äventyr! Vi tog en liten söt bil ner till Småländska skogen för ett besök hos Attends. Vilket företag! Dom tog så väl hand om oss och berättade om både företaget och deras historia fram till idag, vad de har för värdegrund och vilka produkter de har i sitt sortiment.

Under dagen fick vi också titta på hur de producerar sina produkter och hur de hanterar material och avfall. En otroligt spännande process som är extremt teknologiskt, om ni någonsin får chansen att få gå in och titta på en sån process, så gör det!!!

Om en vecka förresten så kommer vi vara i Uganda, det är verkligen inte långt kvar nu. Varken jag eller Maria har packat, eller ens tänkt på packning, får nog ta tag  i de ikväll. Samt inventera lite här hemma för att se att jag har allt som behövs, om inte så ska vi gå en sväng på stan på fredag. 

Arbetsmässigt så är vi helt i fas, anser vi själva iaf. Vi har kommit så långt som vi kan nu innan resan och arbetar för tillfället med att ta fram underlag för användarstudierna.

Idag fick vi även vår låt önskad på P3 morgonpasset, där fick jag även chansen att prata lite om vårt jobb, om ni missade det (inte så konstigt, de va ju skittidigt på morgonen) så kan ni lyssna på det här. Spola bara fram 16 min och 20 sek.

Kort uppdatering

Om en vecka befinner vi oss på ett flyg påväg för mellanlandning i Doha. Nära nu...

Idag har vi förberett intervjufrågor. Gått igenom vad vi vill fråga de olika åldersgrupperna och experterna.

Vi har också blivit kontaktade av Extra Östergötland som vill ha en intervju med oss.

Och imorgon bitti 06.50 ungefär ska Lina vara med i morgonpasset och önska en låt. Dont miss it!