Vi har nu varit i Uganda i ett och ett halvt dygn ungefär.
Det vi verkligen har börjat inse är hur långsamt allting går. Dagens aktiviteter har bestått av ett par promenader, väntande, inskaffande av simkort och telefon, väntande, ätit mat, väntande, "duschande", väntande, observationer och vi har även fått tag på Josephine. Rose visade oss var Josephine bor och jobbar, vilket är en jätteviktig del i vårt projekt. Vi hoppas på att Josephine, som arbetar som sjuksköterska, kan hjälpa oss att komma i kontakt med tjejer som är villiga att prata med oss. I dagsläget är vi inte säkra på om hon kan vara den klippa vi kanske hade hoppats på men vi har ju även Rose (föreståndarinnan på barnhemmet) som troligtvis kommer vara till stor hjälp. När vi blivit lite varmare i kläderna kommer vi förhoppningsvis också kunna gå fram till kvinnorna på byn och prata med dem. Men vi får se. Hakuna Matata.
De observationer vi gjort hittills är att man inte bryr sig så mycket om var man slänger sitt skräp. eller snarare bryr man sig inte alls. Skräp från hemmet samlar man i en hög och eldar upp vid behov. Elen kommer och går så man får passa på att använda den när den finns. Barnhemmet och Guest Houset har solceller som funkar ett tag. tyvärr är det ju dock inte så att den tiden på dygnet (dvs dagen) som de funkar så vill man ju helst inte sitta och vänta på att något ska laddas. Internetet här på barnhemmet funkar dock bra vilket är skönt :)
Vi har sett några toaletthus med hål i marken. Vad vi förstått så är de gemensamma för alla. vi kan dock ha missuppfattat, man kan aldrig så noga veta.
Det lilla vi fick veta om mensskydd idag var att tjejerna på den skola Josephine jobbar på använder bindor. Dock ska tilläggas att den skolan är ett internat så antagligen är det bara rika som går där. Rose förklarade att många som inte har råd med bindor köper typ t-shirts på marknaden och använder istället.
Nu är klockan 19:30 och vi väntar (än en gång) på att middagen ska bli klar. För ca 10 min sen när man tittade ut genom fönstret såg man litegrann, vad jag skulle kalla skymning. nu är det beck-svart.
Vi bor på ett Guest House där vi har varsitt rum med egen dusch och toalett. Toaletterna är vattentoaletter men inte superfräscha och duscharna förtjänar knappast namnet men det är ok iaf. Ingen av oss har ju rest så här primitivt förut så det är verkligen nytt. Tydligen ska det Guest Houset vi bor på vara byggt för att "klara av" att hantera västerlänningar. Vill då knappt tänka på hur det ser ut på andra ställen....
En observation vi gjort om människorna här är att de, likt barn, inte har något konsekvenstänk. De funderar inte på så mycket vad som händer om de går på ett eller annat sätt. Rose förklarade också för oss att det ofta är kvinnorna som jobbar. Männen tycker att de är för fina för att jobba. Så kvinnorna ska både dra runt hushållet och försöka få in lite pengar till detsamma.
Nu var maten färdig visst. Nötkött med potatis och sallad gjord på vitkål. Maten här på barnhemmet är bra. Inget salt men det får man ha på extra. Det är inte heller så mycket kryddor i maten, vet inte om det är så att de specialanpassar maten för oss eller om de helt enkelt inte kryddar så mycket.
Skriver mer vid tillfälle :)
I mina öron låter det ganska skönt att det går långsamt ... men jag förstår att det är stora kontraster till vad ni är vana vid. Här hemma är det ofta minutpassning som gäller och blir det en stund över måste vi hitta på något. Kanske det här med det lugna tempot och en slags Hakuna matata-inställning till livet kan bli en viktig erfarenhet för er som ni kan få stor användning för även längre fram.
SvaraRaderaLikaså hur otroligt tacksamma vi ska vara för våra fina toaletter :)
Kram