Reflektioner från Bubulo

Att åka bort gör alltid att man får nya perspektiv på sin egen tillvaro. Så har det varit även för oss och vi har fått vända och vrida och tänka om många gånger under resan. En av de största och viktigaste reflektionerna vi gjort är att vi i väst är väldigt fast i hur vi tänker och lägger våra värderingar på allt. Det är så lätt att prata om Afrika som om det vore ett land, men sanningen är att Afrika består av väldigt många länder och att kulturerna och levnadssätten skiljer sig mycket åt. Det är viktigt att öva på att inte generalisera ihop länderna i en klump.

Utifrån vårt perspektiv såg vi fattigdom där är bristen på pengar är stor. Men på samma sätt är de förundrade över hur vi kunde överleva om vi varken hade land att odla på eller djur som kund ge oss föda. Det handlar bara om olika sätt att se det. Vi har sett fattiga människor men egentligen inte sett några människor som svälter. Det finns kanske de som skulle sätta stämpeln "misär" på det vi sett men det är inte det som det handlar om. De är fattiga men klarar sig och är tacksamma för alla saker de har, och får, något som vi i väst har tappat. Vi har glömt att vara tacksamma för det vi har. Vi ser att det finns människor som har viljan och lusten att utveckla vilket leder samhället framåt. De strävar efter att få det som "oss i väst", vi hoppas bara att de kan komma dit på rätt sätt och inte göra samma misstag som vi gjort. Förhoppningen är också att man kan behålla tacksamheten och hjälpsamheten som finns djupt rotad i kulturen även om samhällsstrukturen förändras.

Något som vi nog kunde ana innan, men som vi fått bekräftat under vistelsen, är att det är viktigt att ha folket på plats med på tåget. För att hjälpa dem framåt i utvecklingen måste de delta i utvecklingen, vi kan inte göra allt åt dem. Detta är något vi kommer vara tvungna att ta hänsyn till i senare del i vårt arbete.

Data vi fått ut av intervjuer med befolkningen är bland annat att de två alternativ som används är bindor och någon form av tygtrasor som viks och läggs i trosan. Det är blandade känslor inför att ha en produkt inuti vaginan, vissa tyckte det lät som en bra idé medan andra mest skakade oroat på huvudet. Få såg några problem med att tvätta sin produkt eftersom många redan gör det idag, dock finns en svårighet med hur en sådan använd produkt förvaras inför tvätt. Uppfattningen vi fått är också att många slänger sina produkter (bindor eller trasor) direkt efter användning idag, något som kan tolkas som att man gärna vill ha en engångsprodukt. I det område vi befunnit oss har det funnits tillgång till vatten även om många har långt att gå och källorna ibland är bristfälliga. Uppfattningen vi fått är också att de flesta vill betala för sin produkt då det ger produkten ett större värde och man därför hanterar den därefter. Dock var det många som uppger att anledningen till att de inte använder bindor idag är att de är för dyra att köpa.

En annan reflektion vi gjort är att många verkar ha svårt med tidsperspektiv och att tid inte är viktigt, i alla fall inte på samma sätt som det är för oss. Ett tydligt exempel är kvinnan som uppger att hon är 50 år och hennes förstfödde är 45år. Ett annat är kvinnan som uppger att hon fick sin första mens när hon var 18 år men fick sitt första barn redan vid 16år. Vi har fått uppfattningen av att man får mens ganska sent här men det är, med tanke på ovanstående, svårt att bekräfta detta eftersom vi inte är säkra på att tidsangivelserna stämmer.

En av de största kulturkrockarna som vi råkade ut för i våra intervjuer var hur accepterande de var inför sin omgivning och samhället. Väldigt få är ifrågasättande och man accepterar många saker i livet med att det är guds vilja. Huruvida o-ifrågasättandet kommer av uppväxten och skolgången eller från att många är religiösa vet vi inte riktigt men det har påverkat svaren vi fått i våra intervjuer.